Spartanken – dina, mina eller våra pengar?

En övervägande del, drygt 80 procent, uppger att de inte tycker att det är svårt att prata om den gemensamma ekonomin med sin partner. Något som man skulle kunna tolka som att man därmed också är nöjd med den fördelning man har. Det är ju sällan vi tycker något är jobbigt om det råder konsensus i frågan. Men bör man verkligen vara nöjd med att dela 50/50 med tanke på att det är mer regel än undantag att man inte har lika hög inkomst?

Kvinnor har 83 procent av mäns inkomster

2022, som är det senaste året det finns statistik för, hade kvinnor 83 procent av mäns inkomster. Anledningen till den stora skillnaden är bland annat för att kvinnor oftare jobbar deltid, är sjukskrivna i högre utsträckning och tar ut större delen av föräldraledighet och vab. Ett gap som i regel uppstår vid familjebildningsfasen på grund av de normer som råder kring hur vi väljer att dela upp det obetalda arbetet med barn och hem. 

Med så stora skillnader i inkomst bör man kanske fråga sig själv om en likafördelning är det mest rättvisa i längden. Om båda parterna betalar lika mycket till det gemensamma innebär det att de sedan har olika mycket pengar att röra sig med för annat såsom konsumtion och sparande. Kvinnor sparar enligt Sparkollen ungefär 25 procent mindre än män varje månad. Och det blir en del pengar i det långa loppet som påverkar kvinnors ekonomiska muskler och möjlighet att stå på egna ben. På 30 år kan skillnaden i sparande ge över 900 000 kronor på sparkonto och det dubbla om pengarna investeras på börsen. 

Med olika inkomster kanske den ledande stjärnan i stället bör vara att ha en procentuell uppdelning. Då får båda parterna möjlighet att bygga upp en egen ekonomin vid sidan av den gemensamma. Vad personen sedan väljer att göra med de pengarna blir då mer upp till var och en. En fördel med att göra en procentuell uppdelning är också att det kan behövas en genomgång av de olika utgiftsposterna för att få bättre koll på hur mycket var och en ska gå in med. Då skapas en bra överblick över hur mycket pengar som läggs på exempelvis mat, och det blir då också ett bra tillfälle att lägga upp en budget över de olika utgiftsposterna. Man är ju sällan ensam om att klia sig i huvudet och undra var pengarna tar vägen varje månad.

Att dela upp utgifter efter kategori kan slå hårt på sambos

Ett annat sätt att fördela utgifterna på är att stå för olika kategorier av utgifter där en part exempelvis står för mat och andra förbrukningsvaror, medan den andra står för kapitalvaror. Det kan såklart vara smidigt att ha olika ansvarsområden, men risken finns att man missar att förbrukningsvarorna just förbrukas medan kapitalvaror ofta har någon form av andrahandsvärde, exempelvis bilen. Den kan dessutom bara ha en ägare, och ingår bara vid en bodelning om man är gift. Med andra ord har personen som står som ägare på bilen rätt till den om en samborelation tar slut, även om man betalat den tillsammans.

Vilken samlevnadsform man lever i bör därför också ha ett finger med i spelet kring hur man lägger upp den gemensamma ekonomin. Lever man som sambos är det endast den gemensamma bostaden och bohaget som man köpt för gemensamt bruk som ingår vid en bodelning. Därför får det större effekt att dela upp utgifter efter kategorier som sambos jämfört med om man är gift.  

Därmed är det också viktigt att ha de juridiska bitarna på plats och skriva avtal sinsemellan. Något som relativt få gör. Endast 1 av 5 som lever i ett förhållande har ett äktenskapsförord eller samboavtal. Det kan kännas oromantiskt och onödigt att ha, vi ska ju leva ihop och dessutom är vi överens om vem som ska ha vad om vi mot förmodan går isär. Men det är just när förhållandet upphör som man kommer vara glad att ha ett avtal att falla tillbaka på för att undvika många diskussioner. Att skriva ett avtal sätter också ljus på hur respektive part resonerar kring ekonomiska frågor.

Vikten av avtal gäller även sparande. Ett sätt att kompensera den andra parten vid till exempel löne- och pensionsbortfall på grund av deltid är genom sparande, som de flesta ekonomer förespråkar. Då är det viktigt att sparandet sker i rätt persons namn. Annars förlorar dessvärre kompensationssparandet sin funktion. Om du till exempel sparar i ditt eget namn till din sambo kommer pengarna att tillfalla dig vid en separation i stället för din sambo. Är ni gifta bör kompensations­sparandet skyddas via ett äktenskaps­förord där sparandet ska vara enskild egendom för att pengarna ska tillfalla rätt person. I annat fall kommer de ingå i bodelningen och delas lika vid skilsmässa. 

Så länge man är på god fot med varandra och ser en framtid tillsammans anser man kanske att det inte spelar någon roll vem som står för löpande utgifter som mat, respektive kapitalinköpen och det gemensamma sparandet. I det långa loppet jämnar det säkert ut sig. Men om vi inte lever lyckliga tillsammans i alla våra dagar? Då kommer maten att vara uppäten, medan bilen och sparandet står i ditt namn. En fälla som många dessvärre hamnar i. 

Se till hela ekonomin, den gemensamma och den egna, idag och på sikt

Precis som med mycket annat finns det många olika sätt man kan fördela sin ekonomi på, och det viktigaste är att båda känner sig okej med den fördelning man valt. Att dela lika är inte fel, men det är kanske inte heller det mest rättvisa. Det finns också några saker man inte bör missa:

• Det är inte bara hur mycket var och en lägger på utgifterna i kronor och ören som spelar roll utan också på vad.
• Lyft blicken och tänk långsiktigt. Att en part avstår från lön och pensionsinbetalningar får stora konsekvenser över tid.
• Båda bör ha lika goda möjligheter att bygga upp egna ekonomiska muskler vid sidan av den gemensamma ekonomin.
• Fundera över vem som har rätt till vad om ni går skilda vägar och om det är en fördelning ni båda är okej med.

Det är lätt att bli bekväm i att dela allt rakt av och tänka att det är det mest rättvisa, men om de ekonomiska förutsättningarna skiljer sig åt i en relation är det kanske inte så. Om så många som 8 av 10 inte tycker att det är ett problem att prata om den gemensamma ekonomin bör det inte heller innebära något gnissel att föra det på tal. 
 

Tillhör man däremot den grupp som tycker att ämnet är svårt finns det kanske en förklaring till varför. Exempelvis att man inte är helt överens. Ännu större anledning till att därmed också ta upp ämnet för diskussion och göra förbättringar. Glöm inte heller vikten av att ha de juridiska bitarna på plats, något som är lätt att få hjälp med av jurist om man själv tycker att det är krångligt. Hur mycket pengar har du? Hur mycket pengar har jag? Vad har vi tillsammans och vad händer när det värsta händer?