Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Du behöver använda en annan webbläsare. För att kunna använda våra internettjänster kan du istället använda någon av de här webbläsarna: Apple Safari, Google Chrome, Microsoft Edge eller Mozilla Firefox.

Läs mer om rekommenderade webbläsare

 

Expertkommentar

"Vi räknar med att de längre räntorna planar ut under nästa år"

Under det senaste året har räntebilden förändrats på ett dramatiskt sätt. Inflationen började stiga i fjol, under vintern blev det tydligt att uppgången skulle bli större och vara längre än de flesta prognosmakare förutsett. Det ledde till en alltmer febril verksamhet hos världens centralbanker. Det blev uppenbart att inflationen stigit för mycket och för länge för att den skulle kunna förklaras bort som övergående.

Möjligen gav också bilden med hög inflation, med fortsatt hygglig tillväxt, en möjlighet att normalisera penningpolitiken efter år av extrema stimulanser, både via låga räntor och obligationsköp. Under inledningen av detta år späddes inflationsbilden på ytterligare. Fortsatt hög efterfrågan globalt, men också fortsatta utbudsproblem där redan ansträngda globala värdekedjor pressas ytterligare av de mycket omfattande pandeminedstängningarna i Kina. Till detta adderas sedan det tragiska kriget som drivit upp råvarupriser och bidragit till störningar i globala leveranser.

Liksom de flesta bedömare räknar vi med att inflationen toppar under året, i närtid i USA och under kommande månader i Europa och Sverige. Nedgången blir dock relativt utdragen, det dröjer till slutet av nästa år innan inflationen kommer ner i trakten av centralbankernas mål i Europa, i USA där inflationen har ett bredare grepp kring ekonomin går det än långsammare.

Räntorna höjs

Att centralbanker kommer att höja räntan (vissa, som Fed i USA, har redan börjat) står utom allt tvivel. Även att de stora stimulanserna i form av obligationsköp kommer att avslutas – och i flera fall förbytas i försäljningar av obligationer, även här med Fed i spetsen. Hur högt centralbankerna verkligen höjer återstår att se. Syftet är ju att få ner inflationen och kyla av ekonomin – inte att tvinga fram en djup konjunkturnedgång.

Så hur mycket höjningarna biter på inflationen kommer vara centralt för storleken på höjningarna, men här spelar sannolikt också andra överväganden in, effekter på marknader och tillväxt. Dock lär man se inflationsmålet som överordnat och är beredda att acceptera en lågkonjunktur/recession om det krävs. Att strama åt precis så mycket att ekonomin bromsar in utan att falla ner i recession har historiskt visat sig vara en svår balansgång, recessionsrisken har ökat.

Bidrar till uppgång och volatilitet

De korta marknadsräntorna kommer att följa med centralbankshöjningarna, vi räknar med att Fed höjer till 3,5% under nästa år och vår egen riksbank till 1,75%. Högre styrräntor och inflation får också genomslag på de längre räntorna som redan skjutit i höjden. Här bidrar också de minskade obligationsköpen till uppgångar och volatilitet. Hur högt de långa räntorna når hänger ihop med faktorerna ovan.

I vårt huvudscenario, där ekonomin mjuklandar och centralbankshöjningarna bidrar till att inflationen faller ner mot målet, räknar vi med att de längre räntorna under nästa år planar ut på ungefär samma nivå som de korta, det vill säga runt 3,5% i USA och knapp 2% i Sverige. Det skulle innebära ränteuppgångar på drygt 0,5% fram under nästa år.

Ränteplaceringar åter intressanta

Stigande räntor är, allt annat lika, såklart inte bra för börsutvecklingen, vilket syns i årets kursnedgångar. Även obligationsplaceringar har tagit stryk under inledningen av året där stigande räntor gett kursnedgångar. Men den goda nyheten här är att räntorna nu börjar komma upp på nivåer där ränteplaceringar åter kan vara ett intressant alternativ, efter många år med närmast obefintliga räntor och låg avkastningspotential.

Vi är fortfarande avvaktande vad gäller investeringar i statsobligationer, där stigande räntor kan äta upp en stor del av den potentiella avkastningen. För företagsobligationer är dock bilden lite annorlunda. Kreditspreaden, den extra ränta som företagen får betala för sin upplåning, har dragits isär i turbulensen vilket gör att den löpande avkastningen börjar komma upp på aptitliga nivåer.

Låg sårbarhet för ränteuppgångar

Kreditfonder är ett praktiskt sätt att ned god riskspridning närma sig denna marknad. För den försiktige finns fonder som har lägre kreditrisk, så kallad investment grade och innehåller obligationer med rörlig ränta, så kallade FRN, vilket innebär mycket låg sårbarhet för ränteuppgångar. I dessa fonder har den löpande avkastningen på obligationerna stigit till någon/några procent.

Högre upp på riskskalan hittar vi High Yield-fonder med högre kreditrisk och ofta längre löptid (mer känslighet för ränteuppgångar), dessa handlas till en löpande avkastning på 4–6 %. Här kommer den totala avkastningen att också påverkas mer av hur räntor och kreditspreadar rör sig så här är risken högre. Denna typ av fonder har hittills i år minskat i värde med bortåt 10%. Men det är ju en effekt av att såväl räntor som spreadar kommit upp till mer attraktiva nivåer.

Den högre löpande avkastningen ger visst skydd om räntorna stiger framöver, rimligen är också den stora delen av uppgången bakom oss. Marknaden, och värdet på dessa fonder svänger en hel del nu, och recessionsoro kan pressa kurserna ytterligare. För den långsiktige kan här ändå finnas intressanta alternativ.

Foto: Johan Hagbarth
Placeringsstrateg

Johan Hagbarth

Placeringsstrateg

Johan Hagbarth


Customer service