Sedan något år har vi vad som kan anses vara mer normala räntor i systemet. Det föranledde en kär kollega att ringa sin 18-årige son och uppmana honom att flytta över sparpengarna till ett sparkonto. Någon dag senare ringde han sin mamma, arg.
– Varför skulle jag flytta pengarna, det är ju ränta på det här kontot?
– Öh, ja, vad menar du?
– Jag vill inte betala någon jxxla ränta!
– Men ränta på ett konto betyder ju att du får ränta!
– Jaha ?!?!
Nu har vi alla vant oss vid att få ränta på sparpengarna (och tvingats vänja oss vid mycket högre boräntor). Och allt talar för att perioden med stigande räntor i stort är över. I princip alla bedömare – även vi – räknar med att Riksbanken och andra centralbanker börjar sänka sina styrräntor i sommar och att vi får se ett antal räntesänkningar under detta år och nästa. Så hur ska man tänka nu kring sitt sparande och räntor?
Sänkta styrräntor betyder med all sannolikhet också lägre räntor på kontot. Det är ju trist för alla med en sparad slant. Men viktigt att tänka på är att inflationen nu också är på väg ner. Det betyder att räntan på kontot blir mer värd. Sparande är ju per definition uppskjuten konsumtion (någon gång ska ju pengarna användas). Då vill man ju gärna kunna köpa mer för pengarna i morgon än vad man hade kunnat göra idag. Det händer om sparkontot ger 3 % i ränta medan inflationen är 2 %. Men inte om räntan är 4 % men inflationen 10 %, som den var häromåret. Och en sparad slant på konto, en buffert, vet vi nog alla att det är en mycket god idé. Det visade sig inte minst under de senaste årens oväntat kraftiga kostnadsökningar för de flesta av oss. Så ha kvar din buffert på ett bra konto!
Men om man har lite mer sparpengar då, och inte vill ta risken på aktiemarknaden (vilket annars är en god idé för långsiktigt sparande)? Det nya – mer normala – ränteläget innebär att flera olika typer av räntefonder har gett, och kan fortsätta ge, god avkastning. De placerar ofta i obligationer (en form av lån) med längre löptid, ibland utgivna av företag som då får betala lite extra ränta för sina lån jämfört med obligationer utgivna av staten. Räntorna på obligationer har förvisso fallit en del redan (i väntan på framtida räntesänkningar) men många sådana fonder har fortfarande en god löpande avkastning (ränta) på sina obligationer. Och en lite speciell sak med obligationer är ju att när räntan faller så stiger obligationerna i värde, mer ju längre löptiden är.
När centralbankerna börjar sänka räntorna kommer sannolikt obligationsräntorna att följa med, särskilt på de lite kortare löptiderna, upp till 5 år, där räntefonder ofta har sina investeringar. Att komplettera kontosparande med en räntefond är sannolikt en god idé. Den löpande avkastningen (räntan) är oftast högre och chansen till kursvinster finns där, även om det senaste årets nedgång i obligationsräntorna minskat den potentialen en del.
Det trygga alternativet är en fond med kortare löptid och mer säkra låntagare (Staten, bostadsinstitut etc), ofta kallad korträntefond. Högre potential har fonder med längre löptid och/eller med obligationer utgivna av företag. Högst risk, och därmed potential, har sannolikt så kallade High Yield-fonder. Kom bara ihåg att dessa är för den som kan acceptera lite svängningar i värdet. Allt som kan ge bättre avkastning än bankräntan innehåller också någon typ av risk. Värdet kan falla! Men nedgångar i värdet på obligationsfonder har hittills alltid följts av uppgångar, vilket belönat den med tålamod.
Slutsatsen då? En buffert på ett sparkonto är alltid en god idé, och lägre inflation ”kompenserar” för lägre räntor framöver. Därutöver kan en räntefond ge ytterligare avkastning för den som sparar på lite sikt – och även det en god idé!
Investeringar innebär en risk.
