Det finns alltså gott om anledningar att vässa investeringshjärnan och ta ett kliv närmare Homo Economicus, det vi inom nationalekonomi definierar som en rationell, strängt kalkylerande, nyttomaximerande individ. Precis den vi vill vara när vi investerar våra pengar. Ett viktigt steg i rätt riktning är att stå pall för olika kognitiva missar. Jag har i den här bloggen tidigare skrivit om 1) valfrihetsparadoxen – varför fler valmöjligheter inte alltid är det bästa, 2) flockbeteende – varför du är så där lagom och 3) tidsinkonsistens – konsten av att prokrastinera. Den sistnämnda råkar också vara den hjärnmiss som ständigt plågar mig – i skrivande stund har jag ungefär en 1 timme kvar till deadline trots att jag vetat i över en vecka att jag skulle skriva texten. Dags att lägga på ett kol 4) förlustaversion – häng med!
Förlustaversion. Som ordet kanske ger sken av handlar det om att vi människor inte gillar förluster. Det är väl ingen nyhet tänker du?! Men saken är den att vi ogillar förluster så mycket att vi aktivt vill undvika förluster framför att erhålla potentiella vinster, kort och gott – känslan av att förlora 100 kronor är värre än glädjekänslan av att tjäna 100 kronor. Den rationella delen av din hjärna får det inte att stämma, det är ju lika mycket i vinst som i förlust. Ett annat sätt att illustrera samma sak; tänk er att en grupp apor får varsitt äpple. Det du kommer bevittna är lyriska apor som njuter av en Granny Smith. Ponera nu att du tar in en ny grupp apor och ger dem två äpplen och sen tar ifrån dem ett äpple. Båda grupperna har nu lika många äpplen. Är grupp 2 lika nöjda? Absolut inte. Grupp två är på gränsen till uppror (det var så här filmen ”Rise of the Planet of the Apes” startade) eftersom de fått uppleva en förlust som värderas betydligt högre än vinsten av att få ett äpple.
Om vi nu lyfter in förlustaversionen i ditt vardagliga investeringstänk. Det kan till exempel få dig att inte vilja ta risk med ditt långsiktiga sparande för att du inte vill riskera att förlora pengarna. Men när det kommer till pensionssparande så är det en risk att inte ta en risk. Med det menar jag att med en sparhorisont på 20, 30 eller 40 år behöver pengarna vara på börsen för att få möjlighet att växa till den dagen du går i pension vilket är något ett sparkonto inte kan erbjuda. Du låter alltså den känslostyrda delen av din hjärna ta besluten på bekostnad av en sund och rationell investeringsstrategi. Det här beteendet kan ibland också förstärkas av något som kallas finansiell närsynthet. I dagens digitala era kan du snabbt se hur dina investeringar utvecklas via mobilen.
Fantastiskt tänker många, men det gör också att du ser när siffrorna blir röda och aktiverar den irrationella delen av hjärna som direkt vill trycka på säljknappen. Du som väljer att agera ofta och impulsivt med din portfölj riskerar att till slut få en alltför defensiv strategi än vad du förmodligen behöver givet din långsiktiga strategi.
Hur skakar du då av dig förlustaversionen?
- Tänk portfölj framför enskilda investeringar från första placeringsdagen
Det gör att du sprider dina risker och minskar samtidigt sannolikheten för att du agerar när du ser röda siffror eftersom du förhoppningsvis också har en del svarta siffror i portföljen. Det lugnar därmed den irrationella delen av hjärnan. - Applicera ”Sitt still i båten”-mentaliteten
Se över ditt innehav med jämna mellanrum. Men viktigt att du inte reagerar i affekt och glöm inte bort vilken påse pengar du ser över. När det gäller det långsiktiga sparandet, till exempel till pensionen, så har de kortsiktiga svängningar gott om tid att återhämta sig.
Sist men inte minst, hjärnmissarna är något vi alla råkar ut för. En privatekonom är inget undantag – jag kan redan nu garantera att jag inför nästa bloggtext likväl kommer kämpa med prokrastinering och valfrihetsparadoxen (igen). Det viktiga är att känna till hjärnmissarna och med jämna mellanrum utmana sig själv.
Önska mig lycka till!
