Att köpa till sillen och sälja till kräftorna

Gör vi om sifferexercisen efter att ha delat upp perioden i två halvor så har "sillportföljen" de första 20 åren haft mer än dubbelt så hög daglig avkastning som man fått resten av året. Men under de senaste decennierna har sambandet kastats om så att den istället bara givit knappt hälften av vad man fått under en normal dag resten av året.

Det här kanske också är förklaringen till varför uttrycket uppstått. När den svenska aktiemarknaden började spira på 80-talet så funkade uppenbarligen strategin. På den tiden var den svenska börsen mycket mer lokal än idag. De flesta som investerade i aktier köpte bara svenska bolag och börsen drevs framför allt av inhemskt kapital. Samtidigt var det en fantastisk tid för börsen med snabbt stigande kurser i takt med att marknaden växte och började avregleras och man från politiskt håll såg ett starkt behov av att öka mängden riskkapital i det svenska näringslivet. Stora devalveringar av kronan i början på decenniet fungerade lite som doping för de svenska exportföretagen. Under 80-talet började också privatpersoner intressera sig alltmer för aktier som sparform inte minst genom de skattesubventionerade Allemansfonderna som infördes 1984. 

Av flera skäl var alltså 80- och 90-talet en tid då den svenska börsen kunde leva sitt eget liv och uppenbarligen också hålla sig med ett helt eget säsongsmönster under sommaren. Idag är läget annorlunda. Aktiemarknaden är global och den svenska börsen påverkas mycket mer av vad som händer med USA:s ekonomi och vad Fed gör än vad som händer i den svenska ekonomin och vad vår egen Riksbank gör. Det talar för att stockholmsbörsens säsongmönster också har globaliserats vilket gör att det gamla rådet att "köpa till sillen och sälja till kräftorna" därmed en gång för alla kan förpassas till finansmarknadshistorien. Jag tror mer på analys än på almanackan när det gäller börsen. 

Investeringar innebär en risk.