Först måste vi prata om hundar. Hundarnas skarpa luktsinne kan identifiera coronavirus. Det kan vara revolutionerande för att hantera pandemin. Det är forskare vid Veterinärmedicinska fakulteten och Medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet som utbildar hundar för att sniffa fram människor som smittats med covid-19.
– Kössi mår bra! säger en glad Sophia Jansson. Hunden Kössi är ofta med i nyhetsinslag på tv. Han var tidigare specialist på cancer. Tillsammans med några andra fyrbenta djur granskar hon nu bagage och människor på Helsingfors-Vanda flygplats.
Sophia Jansson är konstnärlig ledare vid Moomin Characters. Hela idén med Muminbolaget är att entusiastiskt blicka framåt, hitta tidigare okända stigar och våga gå längs dem. Det är därför som Kössi med känsliga nosen intresserar Sophia Jansson. Nyfiket. Engagerat.
– Det är så Tove ville ha det i företaget, säger hon. Tove var Sophia Janssons faster – författaren, illustratören, konstnären och serieskaparen Tove Jansson. Moomin Characters är familjeföretaget som förvaltar arvet efter henne. Det var för några år sedan som Sophia Jansson kände att forskningen med hundarna är något som hon vill ge en knuff framåt.
– Forskningsledaren ringde mig och berättade hur statens krympande forskningsanslag drabbar dem och att forskningsgruppen är tvungen att söka privat finansiering. Det lät intressant och viktigt så vi sade ja.
Skänker till välgörenhet
Mumin finns sedan länge som motiv på kaffemuggar, pennor och tapet. Företaget tillverkar inte produkterna utan säljer rättigheterna att använda Muminkaraktärer. Ofta går en del av försäljningsintäkterna till välgörenhet. Så var det också i fallet med hundarna.
– Vi började samarbeta med ett företag som tillverkar olika prylar för hundar, säger Sophia Jansson, som växte upp med en av de mest kära konstnärerna och författarna i Norden. Det är en tid som hon beskriver som härlig. Men sommaren 1997 var det ändå inte självklart att hon skulle gå in i Moomin Characters för att göra… ja, vadå?
– Jag visste nästan ingenting om företagande, om att titta på balansräkningar och begripa bokslut. Men jag kunde Mumintrollen för jag hade vuxit upp med familjen. Det var inget jag behövde lära mig. Mumin är i mitt DNA, säger hon.
Plötsligt var det stora ansvaret där
Allvaret i yrkesvalet blev tydligt i början på 2000-talet. Först var det Sophia Janssons pappa, tecknaren och författaren Lars Jansson, som somnade in. Kort därefter också hans syster Tove Jansson. Tove och Lars var förstås tongivande i företaget.
– Moomin Characters var ett litet bolag och nu var två viktiga familjemedlemmar sjuka och sedan dog de. Mitt fokus var allra mest på dem.
Den konstnärliga assistenten Sophia Jansson avancerade inom bolaget. Frågorna gällande affärsbeslut gick ofta till henne. Det kändes tungt ibland.
– Tidigare var det enkelt att luta sig tillbaka och fråga Tove och Lars ’nå, vad vill ni, vad tycker ni?’. Plötsligt var det stora ansvaret där – att man själv måste fatta beslut och ha någon strategi och en tanke om det man håller på med.
Kulturskatten måste hållas levande
Förändringen kom då Roleff Kråkström 2008 anställdes som verkställande direktör.
– Nya vd:n undrade om vi vill gå framåt och utvecklas. Jag sade ja, absolut, vi vill gå ut och vara med och starta nya skojiga och meningsfulla projekt. Om man inte aktivt håller en kulturskatt levande så försvinner den i glömskan.
Det betyder att böckerna ska finnas i tryck, att de behöver säljas aktivt och att företaget hela tiden försöker få till nya översättningar. Moomin Characters är med i projekt där det görs både nya och oanade tolkningar som bygger på Toves konstnärskap.
Samarbetet som började på 1950-talet med den kommersiella agenten Bulls Presstjänst, numera Rights & Brands, är en framgång som kan mätas i siffror. Den världsomspännande försäljningen av Muminprodukter har vuxit med cirka 1 000 procent de senaste tio åren. Ungefär 800 licenstagare säljer årligen varor och tjänster för motsvarande 10 miljarder svenska kronor.
Familjeföretaget granskar materialet så långt det är möjligt. Det anlitar också utomstående agenter och jurister för jobbet. Och sådant kostar.
– Man går till börsen för att få mera finansiering. Vi vill inte växa på det sättet. I ett familjeföretag kan olika sakers utveckling vara mycket långsammare än vad ett börsbolag kan tillåta sig, säger Sophia Jansson.
Kulturen behöver också finansiellt stöd
Finansieringen kommer i stället från annat håll, vilket enligt vissa kritiska röster innebär en kommersialisering av Tove Janssons verk.
– Att man cashar in på något som ska vara kultur. Men det som görs inom kulturen behöver också finansiellt stöd. Vi använder samtidigt stora summor till välgörenhet och till att förverkliga icke-vinstbringande projekt.
Kunnandet, både det affärsmässiga och inom kulturfältet, finns nu i allt högre grad i det egna bolaget.
– Erfarenhet ger lugnet att se ett större sammanhang. Men en dag sade min son till mig: mamma, ni måste börja anställa unga människor. Det var en bra väckarklocka.
I dag är många på företaget under 35 år gamla. Infallsvinklarna och idéerna som vi får in är fräscha. Allting var inte bättre förr.
Men vad händer när Sophia Jansson lämnar bolaget, vem tar över då? Sophia Jansson svarar själv på sin egen fråga. Beslut och göranden behöver delegeras.
– Vi har tagit itu med utvecklandet av det som jag gör nu, hur det ska skötas när jag inte längre är med i verksamheten. Jag är bekväm med det.
Sophia Janssons söner har redan länge jobbat aktivt i bolaget. Den ena är grafiker och den andra affärsutvecklare. Dessutom finns en släkting som tagit över bolagets arkiv och sköter kontakter till muséer när och i fjärran.