För många är bostaden en investering och undertecknad är inget undantag. Att kunna kombinera nytta med nöje i form av att ha någonstans att bo – samtidigt som värdet på mina tillgångar ökar – får ändå ses som någon form av win-win-situation. Enligt en undersökning som SEB låtit göra ser mer än en av fem till och med sin bostad som en form av pensionssparande. Det fick mig att fundera – är det en bra idé att bo i mitt pensionssparande?
Många personer som börjar närma sig pensionsåldern har bott i sitt hus i flera decennier och därmed gjort en väldigt fördelaktig bostadsaffär. Mellan 1993 och 2023 har priserna på villor i landet stigit med närmare 430 procent. En genomsnittsvilla i någon av storstadsregionerna kostar idag 5,7 miljoner, vilket innebär att den som köpte sin villa 1993 spenderade 1,1 miljoner. En fin avkastning på investeringen och närmare 6 miljoner kronor kan man leva gott på som pensionär. Men om jag säljer min bostad för att använda pengarna som pensionär måste jag ju hitta någon annanstans att bo. Därtill tillkommer det en ganska saftig skatt på vinsten. Något som gör att många äldre idag avstår från att sälja sina stora hus och flytta till något som bättre passar deras behov. Räcker boendet då som pensionssparande? Det här kräver ett räkneexempel!
Från 5,7 miljoner till 800 000
Ponera att jag under dessa år gjort lite underhåll och renoveringar på huset vilket man inte behöver betala vinstskatt på. För enkelhetens skull sätter jag därför anskaffningsvärdet, alltså köpeskilling plus renoveringskostnader, till 2 miljoner. Således ska det betalas 22 procent i vinstskatt på resterande 3,7 miljoner, vilket är drygt 800 000 kronor. Efter att även mäklaren och flyttstäd med mera betalats har den glada pensionären kvar kanske 4,8 miljoner. Ofta har man däremot varit två om köpet och försäljningen, så per person är det ett extra tillskott på 2,4 miljoner.