Förmodligen för att sparande ger en känsla av trygghet, i alla fall hos 7 av 10 svenskar som uppger just det. Och det är vad sparande i grunden handlar om – att skapa trygghet för dig och din framtid. Vi kan inte veta vad som kommer hända imorgon och även om vi tenderar att ha en positiv tro på oss själva kan något plötsligt ske något som gör att våra förutsättningar förändras. Ett sparande agerar då som en krockkudde och hjälper dig klara oförutsedda utgifter. Det ger dig också möjligheten att vara mer långsiktig i din ekonomi och jämna ut din konsumtion över livet. Det vill säga att spara när du har mycket pengar, för att sen använda dem när du har mindre pengar – exempelvis då du går i pension. Med en lång tidshorisont kan du även hitta sätt att få pengarna att växa och ge dig själv fler valmöjligheter längre fram.
Men det handlar inte bara om att vi ska spara – vi matas också med mängder av information om hur vi ska spara. Du ska ha X antal månadslöner sparade i madrassen och helst av allt ska du redan innan 35-årsdagen ha fått ihop tillräckligt för att kunna gå i pension och leva på avkastning. Vi läser om personer som blivit miljonärer på börsen och föräldrar som sparat ihop stora summor pengar till sina barn så de redan till 18-årsdagen har råd att köpa en egen lägenhet. Något som såklart ställer höga förväntningar på vårt eget sparande och gör att det kan kännas övermäktigt.
Samtidigt blir det ekonomiskt tuffare för allt fler. Inflationen är den högsta på flera decennier, matpriserna har stigit med över 20 procent på ett år och bolåneräntorna har nästan tredubblats. Om möjligheten att spara fanns för ett år sedan är sparandet det sista vi prioriterar idag när valet står mellan fredagsmys till barnen eller att betala elräkningen. Att då uppmanas till att spara flera tusenlappar varje månad späder bara på känslan av otillräcklighet. Inte konstigt att svenska hushåll är missnöjda med sitt sparande.
Som ekonom kan jag såklart inte sticka under stol med att jag tycker att det är viktigt att spara, vare sig det handlar om en buffert eller till din framtidslön. Men faktum är att du inte kommer kunna spara på samma sätt under hela livet. Som student är det svårt att ens gå runt på studiemedel, för att sedan under första åren med heltidsjobb ha stora möjligheter att lägga undan pengar. Sedan ska du kanske vara föräldralediga och vabba var och varannan dag, under småbarnsåren vilket gör att inkomsterna sjunker, innan marginalerna ökar igen när barnen flyttar ut. Slutligen kommer du till stadiet där du ska använda dig av dina surt förvärvade slantar.
Parallellt med allt det här är det högkonjunkturer och lågkonjunkturer, löneförhöjningar och stigande inflation. Och om allt annat är föränderligt måste vi också acceptera att sparandet kommer vara det.
Som sagt bidrar sparande till att vi kan vara långsiktiga i vår ekonomi, och det behöver vi vara även nu. Just nu handlar det inte om att spara i ladorna, för många är det snarare en överlevnadsperiod. Har du möjligheten är det såklart bättre att dra ner på sparandet under en tid, för att bibehålla en god vana, snarare än att upphöra med det helt. Men att sparandet inte är högsta prioritet är fullt rimligt.
Förhoppningsvis hade du innan det här ekonomiska ovädret drog in byggt upp en buffert som nu agerar krockkudde. Om inte kan du alltid förbereda dig inför nästa storm. Vad du däremot inte ska göra är att vara missnöjd eller må dåligt över ditt sparande. Att bygga upp en ekonomisk buffert tar tid, så det gäller att ha tålamod. Jobba utifrån dina förutsättningar istället för att jämföra dig med andra så kommer du kunna skapa trygghet och valmöjligheter för dig och din framtid.
