Du behöver använda en annan webbläsare. För att kunna använda våra internettjänster kan du istället använda någon av de här webbläsarna: Apple Safari, Google Chrome, Microsoft Edge eller Mozilla Firefox.
Läs mer om rekommenderade webbläsare
När någon vi älskar dör beter vi oss sällan som förväntat.
– Alla är vi olika och så även i sorg och kris. Det finns ingen kvinnlig eller manlig sorg, inget för lite sörjande eller för mycket sörjande, säger Mikael Westrell, legitimerad psykoterapeut och vd för BrolinWestrell AB, ett konsultföretag som arbetar med krishantering och ledarskap/organisationsutveckling.
Mikael Westrell har lång erfarenhet från både HIV-vården och kris- och katastrofarbete under bland annat tsunamin. Han menar att om vi kan undvika att moralisera och värdera andras sorg hjälper vi den sörjande mycket.
– Vi pratar inte längre om att sorgen har olika faser. Däremot kan sorgen kännas annorlunda under olika perioder. Under vissa perioder dominerar det emotionella och i vissa stunder det praktiska. Det är därför medlemmar i en familj kan sörja på olika sätt under samma sorgearbete, säger Mikael.
Mikael förklarar också att kroppen inte kan vara i sorg och smärta hela tiden. Ibland orkar man inte medvetandegöra till exempel ens mammas död. Det blir för smärtsamt och tungt.
– Vi såg det tydligt när vi satt på planet hem från tsunamin 2004. Ena stunden kunde ett litet barn, som hade förlorat båda sina föräldrar, gråta förtvivlat och andra stunden skratta, leka och stoja. Barnet reglerade sorgen på egen hand. Vuxna reagerar och agerar på liknande sätt.
Att få ett dödsbud vänder upp och ner på tillvaron. Men även att lämna ett dödsbud är svårt och något man gruvar sig för. Ett generellt tips är att utgå från sig själv, menar Mikael.
– Vänd på tanken och fundera på hur du vill bli informerad. Det kan kännas tryggare att tänka på sig själv som referensram.
Om du behöver lämna ett dödsbesked över telefon finns det några saker att tänka på.
– Välj tidpunkt och omständighet. Finns det andra i närheten som personen kan prata med. Om personen är på jobbet kanske du inte ska ringa mitt på dagen. Eller om du vet att personen står och väntar på ett tåg kan du vänta ett par timmar. Självklart ska man meddela ett dödsfall så snart som möjligt, men ibland är det bättre att avvakta.
Försök att inte linda in saker utan gå rakt på sak är ett annat handfast råd från Mikael.
– Säg till exempel ”Jag måste berätta något tråkigt, din mormor är död.”. Låt sedan den andra stå för reaktionen. Lyssna mer, prata mindre. Ofta blir man åtgärdsinriktad, men försök att undvika att styra och ställa. Var neutral, varken dramatisera eller underskatta känslorna.
Hur man berättar om ett dödsfall för barn beror på barnets ålder. Men precis som för vuxna är det viktigt att ge saklig och konkret information.
– Undvik abstrakta förklaringar som ”resa” och ”sömn”. En tvååring förstår inte vad död är. Då är det bättre att säga till exempel ”Pappa blev sjuk och kommer inte hem mer.”. Det är också bra om barnet får besked av någon som den har en nära relation till, säger Mikael.
Äldre barn och tonåringar är mer introverta och inte så uttrycksfulla. Deras reaktion kanske kommer senare, förklarar Mikael.
– Invänta barnets reaktion, fråga inte hela tiden hur han eller hon mår. Stå ut med tystnad och slängda dörrar. Det är inte farligt att de sitter själva på rummet och gråter. Ta dig istället tid och var tillgänglig när barnet kommer till dig. Men var uppmärksam om barnets beteende ändrar sig betydligt under en längre period, till exempel blir mer introvert eller mer utåtagerande än vanligt.
De flesta går vidare i livet och vi klarar avsevärt större påfrestningar än vad vi tror.
– Självklart. Vita arkivet är perfekt för att planera sin egen begravning. Men planera inte ner i minsta detalj utan lämna gärna lite utrymme till anhöriga att få välja ett musikstycke eller något annat. Och skriv gärna ett detaljerat testamente med tydliga specifikationer, till exempel vem som ska få porslinsservisen eller byrån. Då undviker man många konflikter mellan syskon och andra anhöriga.
– Sedan vill jag gärna uppmuntra till att våga prata mer om döden över köksbordet, till exempel hur du vill ha din begravning. Det är ett sätt att bearbeta sorgen. Om din familj inte vill prata om det, är det just det ni ska göra.
– Det finns ingen quick-fix. Men att tänka ”Jag kommer klara mig. Det kommer göra ont, men det är inte farligt.” kan hjälpa dig att gå vidare.
De flesta går vidare i livet och vi klarar avsevärt större påfrestningar än vad vi tror, menar Mikael.
– Jag imponeras ofta av hur mycket människor klarar av. Viss sorg kan leda till depression. Vi kallar det för patologisk sorg, ungefär som att sorgen fryser. Då kan man behöva professionell hjälp, men de flesta behöver inte det.
