Det senaste året har hög inflation och stigande räntor varit det mest diskuterade ämnet, både i media och hemma runt köksborden. Med all rätt. Hushållen har pressats från flera håll och många har blivit tagna på sängen av de snabbt stigande levnadskostnaderna. Det mesta tyder nu på att det värsta är över och att vi under slutet av året går in i en lugnare fas. Med det kanske vi också kan öppna upp för fler ämnen på den privatekonomiska dagordningen. En fråga som är minst lika viktig, om inte viktigare, är vår framtida lön, pensionen. Hög inflation torde ändå ses som ett övergående problem, men de stora pensionsutmaningarna består oavsett konjunkturläge.
2 av 3 svenskar är oroliga för att pensionen inte kommer räcka till
Den senaste Sparkollen visade att 2 av 3 svenskar är oroliga för att pensionen inte kommer räcka till, där kvinnor och medelålders är mer oroliga än män och unga. Därtill tror man inte att man kommer kunna gå i pension när man vill med den pensionsnivå man önskar. Frågar man hushållen skiljer det hela fyra år mellan när man tror sig behöva gå i pension och när man vill gå i pension. Och önskad pensionsålder har sjunkit senaste tre åren. En oroväckande trend när allt tyder på att vi kommer behöva jobba allt längre. Bland unga är gapet ännu större, mellan 5 och 7 år. Samma tendens syns gällande förväntad och önskad kompensationsgrad, där svenskarna önskar nästan 80 procent av lönen i pension men inte tror sig få mer än 60 procent i kompensationsgrad.
Stor skillnad mellan vad man förväntar sig och vad man önskar sig
Att det är en så stor skillnad mellan vad man förväntar sig och vad man önskar sig medför en risk för att bli besviken. Antingen i termer av att man går i pension när man vill, men med lägre kompensationsgrad än man önskar, alternativt att man får den kompensationsgrad man önskar men då behöver jobba längre än vad man vill. Gapet tyder också på att det finns ett saknat förtroende för att pensionssystemet kommer leva upp till våra förväntningar. En majoritet anser att staten bär det yttersta ansvaret för att pensionerna blir tillräckliga, men 1 av 5 anser att det är individen själv. Bland män och unga är det ännu fler, 1 av 3. Troligtvis är det en konsekvens av det låga förtroendet, där man upplever att det hänger på en själv att se till att ens framtida lön blir den man önskar.
Låg kunskapsnivå om var största delen av pensionsinkomsten kommer komma ifrån
Samtidigt finns det en låg kunskapsnivå om var största delen av pensionsinkomsten kommer komma ifrån, inte minst bland unga. Nästan varannan person mellan 18-29 år tror att det är det egna sparandet som kommer ha störst betydelse för inkomsten den dag de går i pension. Det går förvisso i linje med bilden av att ansvaret ligger på en själv, men det innebär en risk att man missar vikten av tjänstepension. Framförallt då många unga idag vill jobba på små, snabbväxande bolag, där man lockas av höga löner, men där tjänstepension inte alltid erbjuds. Det finns också en missuppfattning att det endast är det egna sparandet som går att påverka, när det i själva verket går att påverka sin pension på många olika sätt. Dels genom att göra aktiva val inom allmänna och tjänstepensionen. Dels genom planering av arbetslivet. Hur länge du jobbar, huruvida du jobbar heltid eller deltid, samt hur föräldraledighet och vård av barn fördelas har stor betydelse för den framtida lönen.
Det är olyckligt att det är så många som oroar sig över sin pension. Inte minst unga som har många decennier kvar. Det positiva är att det finns flera sätt att påverka pensionen. Och ju tidigare man börjar, desto mindre ansträngning behöver man göra. Uppfattningen att eget sparande är viktigt är positivt då det troligtvis innebär att man ser till att spara. Men man får inte glömma bort vikten av arbetslivets utseende. Att vi behöver jobba längre är givet, och något vi behöver vänja oss vid. Oavsett vad behöver vi som individer fatta aktiva beslut för att verkligheten ska leva upp till våra förväntningar. Dagens val är det som avgör morgondagens lön.
