När svenska enmansföretag tillfrågades om sitt pensionssparande i februari 2024 uppgav 42 procent att de inte har något sådant. Frågan har ställts årligen sedan 2021, inom ramen för Företagarindikatorn, och andelen som inte pensionssparar regelbundet har varje gång legat omkring 40 procent. Den mediala rapporteringen om utmaningarna i det allmänna pensionssystemet har samtidigt varit intensiv, kan man tycka – så varför ökar inte sparbenägenheten i gruppen?
– Det finns självklart flera förklaringar, då enmansföretag kan se väldigt olika ut. Många har det säkert ekonomiskt tufft och saknar utrymme för pensionsavsättningar, medan en del sparar på annat sätt – till exempel genom att ackumulera vinster i företaget. Men att det skulle behövas mer riktad information är heller inte uteslutet, då reglerna kan upplevas svåra. Där tycker jag att alla från Pensionsmyndigheten till Finansinspektionen och bankerna har ett ansvar, säger Susanne Eliasson.
Susanne ser dock vissa ljusglimtar i siffrorna.
– Trots allt uppger nästan 6 av 10 att de fortsätter att pensionsspara regelbundet, och bland kvinnor är siffran dessutom några procentenheter högre än bland män. Det är bra, då kvinnor generellt brukar få lägre pension än män.
Utländsk bakgrund och lägre omsättning minskar sparbenägenheten
Bland enmansföretagare med utländsk bakgrund – det vill säga personer som själva är födda i utlandet eller har åtminstone en förälder som är det – uppger över hälften, 55 procent, att de inte sparar regelbundet till pensionen.
– Också här kan det finnas flera förklaringar, till exempel lägre kunskap om pensionssystemet eller att man i större utsträckning verkar inom branscher där det är tufft ekonomiskt. För den som har kommit till Sverige i ett senare skede av livet och kanske gått miste om många år inom det allmänna pensionssystem är det samtidigt extra viktigt att kompensera för det, säger Susanne.
Omsättning är en annan faktor som ger avtryck i sparandet. Bland dem vars verksamhet omsätter mindre än en halv miljon kronor uppger 59 procent att de saknar ett regelbundet pensionssparande. Motsvarande siffra för dem vars verksamhet omsätter över en miljon är 32 procent.
ISK populärt att spara på
Vilken sparform väljer då de enmansföretagare som faktiskt pensionssparar? Vanligast är ett investeringssparkonto (ISK), som 34 procent uppger att de använder sig av. Sedan följer ”ett bundet, avdragsgillt pensionssparande” med 20 procent, och ”en kapitalförsäkring” med 18 procent.
– Val av sparform handlar dels om i vilken bolagsform man bedriver sin verksamhet, dels om vilken flexibilitet man behöver. Risken med ett ISK är att pengarna inte öronmärks för pensionen – att de är tillgängliga och kan användas till annat redan innan man börjar trappa ner eller går i pension. Samtidigt finns såklart fördelar med den flexibilitet som det ger att inte låsa pengarna, till exempel om man under en tuffare period inte kan ta ut lön eller ersättning från bolaget, säger Susanne.
Avslutningsvis betonar hon vikten av att komma till skott.
– För att få motsvarande pension som en anställd behöver du som egenföretagare själv ansvara för att tjäna in till din pension. Den allmänna pensionen bygger du på genom att ta ut lön ur ditt aktiebolag eller genom att ha ett överskott, om du driver enskild näringsverksamhet. Dessutom behöver du ett eget sparande för att kompensera för den tjänstepension som nio av tio anställda har, och som vanligtvis motsvarar 4,5–6 procent av bruttolönen.
