Geopolitiken ritar om den ekonomiska kartan, igen
Kriget i Mellanöstern är nu inne på sin tredje månad och mycket kretsar kring Hormuzsundet, där 20 procent av världens olja passerar. En passage som dessutom är viktig för transporter av kritiska insatsvaror som helium, naturgas, aluminium och urea (konstgödsel). Sedan krigets inledning har trafiken näst intill stått still och det pratas om att det här är den värsta oljekrisen genom tiderna. Att det ännu inte blivit några större effekter kan delvis förklaras av att de uteblivna leveranserna kompletterats av frigjorda oljereserver och utökade transporter via pipelines i den mån det är möjligt. Asien påverkas mest av uteblivna leveranser, vilket fått en del länder att börja ransonera oljan. Europa påverkas också, om än i en mer begränsad omfattning.
Ungefär 19 procent av den olja som EU importerar kommer från Mellanöstern, och då främst i form av flygbränsle. Det har fått en del flygbolag att ställa in resor och intensifierat diskussioner om när flygbränslet kan väntas ta slut. Än så länge har effekterna koncentrerat sig kring oljepriset, men allt eftersom konflikten fortgår ökar risken för spridningseffekter och ransonering även i Europa.
Även om det varit vapenvila under en period och fredssamtal pågår syns inga tecken på att kriget är på väg att ta slut. När Hormuzsundet väl öppnar igen bör vi vänta oss att en normalisering tar tid. Det är långa ledtider för att återuppta produktionen och transportera oljan till slutdestinationen. Den sista lasten flygbränsle som skeppades från sundet nådde Europa i slutet på april.
Ett annat utgångsläge än 2022
Kraftigt stigande oljepriser var något som fick erfaras i samband med att Ryssland invaderade Ukraina för fyra år sedan. Däremot ser utgångsläget för ekonomin väldigt annorlunda ut idag. Redan innan kriget i Ukraina bröt ut var inflationen hög världen över, 8 procent i genomsnitt för OECD-länderna. Världsekonomin befann sig fortfarande i kölvattnet av pandemin då stora finanspolitiska stimulanser ledde till en hög efterfrågan samtidigt som leveranskedjorna inte fungerade fullt ut. Ekonomierna var heta och energikrisen till följd av Rysslands invasion av Ukraina bidrog till att driva upp inflationen ytterligare. Idag är läget nästan det motsatta med en sval världsekonomi med låg efterfrågan efter ett antal tuffa år då hushåll och företag behövt hålla igen med anledning av stora prisuppgångar och höga räntor.
Lågt inflationstryck
För svensk del ser förutsättningarna relativt goda ut för att kunna tackla de ekonomiska stökigheter som kriget kan leda till. Trots att drivmedelspriserna steg kraftigt i mars hölls inflationen tillbaka av sjunkande energi- och livsmedelspriser. Preliminära inflationssiffror för april mätt som KPIF (konsumentprisindex med fast ränta) sjönk till 0,8 procent och är bland de lägsta i EU. Rensar vi för energipriser ligger inflationen på 0 procent, det vill säga att prisnivån är densamma som för ett år sedan.
Sverige har också ett betydligt lägre beroende av olja och gas jämfört med andra länder. Medan dessa står för mer än hälften av energimixen i EU, står de för knappt en fjärdedel i Sverige. Hälften av råoljan som importeras till Sverige kommer dessutom från Norge. Sedan de höga drivmedelspriserna under 2022 har även punktskatten sänkts vid flera tillfällen. För bensin handlar det om 2,85 kronor per liter. EU-kommissionen har också godkänt Regeringens begäran om att få sänka drivmedelsskatten ytterligare, under EU:s miniminivå. Med andra ord behöver oljepriserna bli högre än vad de var 2022 för att vi ska erfara lika höga bensinpriser idag, och där är vi inte än.
Återhämtning med stärkt köpkraft
Den ekonomiska utvecklingen under årets första månader har visserligen lämnat en del att önska och arbetsmarknaden fortsätter vara svag men förutsättningarna för fortsatt tillväxt finns. Kriget har dock medfört en viss förskjutning av återhämtningen med en lägre tillväxt under 2026 än vad prognosen var i början på året. Industrin har visat motståndskraft med stadigt stigande export under flera år och ökad produktion samtidigt som detaljhandeln väntar ökade försäljningsvolymer kommande tre månader. Hushållen har därtill en rekordstark köpkraft, vilket talar för att de har råd att konsumera. Samtidigt har förtroendet för såväl egen som svensk ekonomi sjunkit under våren, vilket riskerar att hämma hushållens konsumtionsvilja.
Riksbanken avvaktar men är på tårna
Än så länge väljer Riksbanken att sitta still i båten, även om risken för en stigande inflation bedöms ha ökat. Utifrån preliminära siffror fortsätter inflationen att sjunka till låga nivåer och deras mål är trots allt att hålla inflationen stabil runt två procent. Om det inte varit för kriget i Mellanöstern hade en sänkning legat i korten. Vid räntebeskedet i maj beslutade man därför att fortsätta hålla styrräntan oförändrad på 1,75 procent men betonar osäkerheterna och belyser att de står redo att agera när de anser det nödvändigt.
