Svårt att ruska av lågkonjunkturen

Blandade signaler från svensk ekonomi

De tydligaste effekterna av den nya tullordningen är en minskad global efterfrågan men också en svagare dollar. Under våren stärktes den svenska kronan kraftigt och utvecklingen väntas fortsätta under hösten när den relativa ränteskillnaden mellan USA och Sverige väntas minska. Tillsammans försämrar detta utsikterna för den svenska exportsektorn vilket är den del av svensk ekonomi som länge varit dragloket för tillväxten. Färska mätningar visar dessutom på dystrare framtidsutsikter inom främst tillverknings­industri medan exempelvis detaljhandel börjar se en växande optimism efter ett par tuffa år med återhållsamma hushåll. Konkurs­utvecklingen har stabiliserats men på en något förhöjd nivå. Arbets­marknaden är alltjämt svag med en arbetslöshet på mellan 7–9 procent (beroende på vilket mått som används). Samtidigt visar arbetsgivar­mätningar att 50 procent av Sveriges arbetsgivare upplever rekryterings­problem. Konjunktur­hoppet riktas därför mot hushållen och deras konsumtion. 

Återhållsamma hushåll vaknar till liv

Det eviga frågan – Varför har hushållen inte satt på sig spenderar­byxorna? Under 2025 har vi hittills sett en privat­ekonomisk medvind i form av sänkta skatter, ökad köpkraft och ränte­sänkningar. Men trots det har hushållens konsumtion rört sig sidledes. Förtroende­mätningar visar att hushållen fortfarande är något pessimistiska kring den ekonomiska utvecklingen vilket har en hämmande effekt. Men en kanske viktigare förklaring till återhållsamheten kan vara synen på inflationen. I skrivande stund ligger inflationen (mätt som konsumentprisindex med fast ränta, KPIF) på 3 procent. Hushållens upplevda inflation motsvarar 15 procent och deras förväntningar är att inflationen om ett år kommer att ligga runt 8 procent. Det finns alltså ett tydligt gap mellan faktiskt inflation, ekonomers bedömningar och hushållen upplevelse. Tillsammans med en väldigt turbulent vår kan det förklara hushållens ovilja att konsumera enligt sedvanligt mönster. Blickar vi mot hösten så finns trots allt tecken på att konsumtionen kan vakna till liv med stöd av såväl räntepolitik som finanspolitik. 

Stöd från Brunkebergstorg och Jakobsgatan 

Först ut är regeringens höstbudget, närmare bestämt sista budgeten innan nästa riksdagsval. Till skillnad från många andra ekonomier har Sverige en låg statsskuld och därmed goda finansiella muskler att stötta ekonomin. Regeringen väntas lägga fram reformer för runt 60–80 miljarder kronor. Det motsvarar närmare 2–3 gånger utrymmet under normala konjunkturtider, alltså en tydligt expansiv budget. Bland reformerna väntas såväl inkomst­skatte­sänkningar som riktade stöd till arbetande barnfamiljer. Förslag som sannolikt kommer passera förhandlings­bordet mellan Tidöpartierna är barnbidrag, barnomsorgstaxa, bostadsbidrag och jobbskatteavdrag för att nämna några. 

Hushållen väntas också få fortsatt stöd av Riksbanken. Det mesta talar för att de går fram med ytterligare en sänkning i slutet av september och därefter bottnar styrräntan på 1,75 procent. Den enskilda sänkningen väntas få begränsad ekonomiskt effekt. Det bör dock ses mot bakgrunden att Riksbanken sänkt räntan med 2 procent­enheter under det senaste året. För ett hushåll med rörlig ränta och ett bolån på 3 miljoner kronor innebär det att ränte­kostnaderna sänkts med runt 5 000 kronor i månaden jämfört med för ett år sedan. I kombination med att Riksbanken signalerar en oförändrad ränta framöver kan det ge det förtroende om framtiden som behövs för att få hushållen att konsumera igen. 

Stabil höst trots ekonomisk dimma

Hushållen behöver stabilitet och förutsägbarhet, samt tid. Det kommer generera konsumtion och i en förlängning tillväxt. Även om den ekonomiska osäkerheten fortfarande är närvarande så är utgångsläget för svensk ekonomi starkt och hösten bör ses som en uppvärmning inför 2026, året då tillväxten gör comeback.