En bov i dramat är utan tvekan den höga inflationen. Den fortsätter att gäcka prognosmakare världen över genom att bita sig fast och sprida sig genom det ekonomiska systemet. Det har fått stora effekter på konsumenters framtidstro och lär också dra ner konsumtionen framöver. Samtidigt ser vi fortsatt kraftfulla pandeminedstängningar i Kina vilket dämpar både konsumtion och produktion av varor – en faktor som bidrar till störningar i globala leveranskedjor. Till detta kan vi lägga det tragiska kriget i Ukraina som främst orsakar ohyggligt mänskligt lidande men också bidrar till inflationen via råvarupriserna.
Vår huvudprognos är fortsatt att centralbankerna lyckas mjuklanda tillväxten i de större ekonomierna i väst, men recessionsrisken ökar påtagligt. Oavsett mjuklandning eller recession – att vi står inför ett par kvartal med svagare tillväxt är rätt uppenbart. Likaså att inflationen förblir hög och att centralbanker kommer att höja sina räntor rätt aggressivt under kommande månader. Amerikanska Fed, som redan höjt ett par gånger och senast med hela 0,75%, fortsätter vara snabbast men även ECB och vår riksbank tillhör höjarna framöver. Som en följd av det har obligationsräntorna också stigit, snabbt och med stora tal. Det skapar möjligen lite intressanta lägen för ränteplacerare, men är inte bra för börserna, allt annat lika.
Även om den fundamentala ögonblicksbilden är tydligt bekymmersam finns det ändå anledning att inte vara riktigt lika dyster vad gäller börsutsikterna. Börsen är ju framåtblickande, årets nedgång på nästan alla stora börser är ju effekt av den sämre bilden, placerarna anpassar sig till sämre förutsättningar framöver. I skrivande stund har ett globalt börsindex gått ned runt 20% sedan årsskiftet, stockholmsbörsen (som tillhörde vinnarna i fjol) har gått ned runt 25%. Men räcker det?
Svaret beror naturligtvis på hur det blir framöver – hur djup och lång blir svackan i tillväxten, hur högt stiger räntorna? Det går inte att utläsa av historien exakt hur det ska bli, varje skeende har sina unika förutsättningar, men en viss vägledning kan vi få. Ibland drivs recessioner av speciella skeenden eller händelser (pandemi eller oljekris) som är svåra att jämföra. Men om vi tittar på ”vanliga” recessioner, som drivits av konjunktursvängningar, ser vi att den genomsnittliga börsnedgången varit runt 30%.
Vad blir slutsatsen?
På börserna har vi i grova drag diskonterat en klart svagare utveckling men inte fullt ut en recession – dock har vi gjort en ganska betydande del av den resan. Så om det inte blir recession kan börserna vara nära en botten här någonstans. Om det blir en recession, eller om alltfler placerare räknar med en ökad sådan risk, kan nya nedgångar komma framöver. Motvinden finns onekligen där, men optimisten tar fasta på att marknaden den allra senaste tiden verkar ha stabiliserats något, negativa nyheter verkar inte få lika stort genomslag.
I den positiva vågskålen lägger vi också det faktum att många placerare redan sålt av och är negativa till utsikterna. Det kan låta oroande, men om man redan sålt och är beredd på sämre tider är risken för negativa överraskningar och nya utförsäljningar mindre.
Sammantaget är risken uppenbar att det kan bli lite sämre framöver. Innan det blir bättre. Och det sista är viktigt, den långsiktige får stöd av det faktum att börsnedgångar som den vi är i nu i princip alltid inneburit köplägen på några års sikt. Men det är troligen ingen brådska.
