Visst finns det skäl att vara orolig, medvinden har utan tvekan förbytts till motvind. Vi behöver bara backa bandet till, säg, förra årsskiftet. Då var inflationen obefintlig, regeringar stimulerade (Biden annonserade en trave gigantiska stimulanspaket) centralbanker höll räntorna låga och pumpade in pengar på finansmarknaderna via gigantiska obligationsköp samtidigt som världen var på väg att öppna upp efter pandeminedstängningar.
Idag är bilden i stort och enkelt uttryckt den omvända. Inflation och räntor stiger brant, Bidens paket blev neddragna och är öppnade, centralbankerna börjar snart sälja obligationer. Till och med vad gäller nedstängningar är bilden omvänd, förvisso inte här men väl i Kina något som påverkar det vi kallar globala värdekedjor. I praktiken innebär det att det inte kommer varor, eller delar till exempelvis bilar till konsumenter och fabriker i övriga världen. Ovanpå allt läggs sedan det tragiska kriget i Ukraina. Vilket i sin tur påverkat mycket av problemen ovan i negativ riktning, inte minst vad gäller stigande inflation och därmed räntor.
Så här långt kommen kommer jag att tänka på stå-upparen och Pite-sonen Ronny Erikssons motto; ”det är aldrig för sent att ge upp”. Men riktigt så illa är det inte säger hjärnan till en orolig själ. För det första finns det flera faktorer som talar emot en större börsnedgång. Inte minst att nedgången redan inneburit att aktiers tidigare höga värdering kommit ner, samtidigt som placerarna dragit ner risken i sina portföljer. Det gör att säljtrycket minskar. Starka finanser hos hushåll och företag och utsikter till att den höga inflationen nu sakta kan börja gå ner tillhör också ljuspunkterna.
Kan oron fortsätta? Ja, tyvärr. Osäkerheten är fortfarande stor, börsbolagens vinstprognoser är under press och räntorna kan mycket väl fortsätta upp, särskilt om inflationen fortsätter att överraska negativt. När vi får se så här pass kraftiga nedgångar brukar det ofta ta en del tid innan de får värka ut ur systemet.
Jag är så gammal att jag jobbade med aktier redan under svarta måndagen 1987. Det betyder att jag fått genomlida flera stora börskrascher. Ett minne som etsat sig fast var när en gammal stjärnförvaltare började köpa aktier när börskurserna stod som lägst, och oron var som störst, efter IT-kraschen 2000. På frågan hur han vågade köpa svarade han ”det är ovanligt att börsen först kraschar och sedan faller kraftigt”.
En sak har jag lärt mig, och lovat mig själv. Om börserna faller mer (än har vi ingen krasch) och allt känns nattsvart, då ska jag tömma spargrisen, blunda hårt och köpa lite mer aktiefonder. Historiskt har det nästan alltid varit en god idé.
Investeringar innebär en risk
