Om jag exempelvis inte jobbade på konditionsträningen skulle jag inte orka hålla samma tempo som mina lagkamrater och där med dra ner lagets prestation, vilket i sin tur innebar att vinstchanserna minskade. Med andra ord, alla i laget behöver ta sitt eget ansvar och träna för att bidra till lagets bästa. Ganska självklart, eller hur? När jag drar parallellen till privatekonomi märker jag att det inte alls är lika självklart att vi tänker på samma sätt gällande sparande i en parrelation. Där har vi istället en helt annan taktik, vilket tyvärr ofta leder till att vi går miste om något så viktigt som ekonomisk jämställdhet.
Ekonomisk jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma makt att forma sina liv och lika stora möjligheter att göra vad de vill. Vare sig det handlar om att kunna köpa något, starta eget företag, eller lämna en dålig relation. Val som oftast grundar sig i egna ekonomiska resurser. När vi pratar ekonomisk jämställdhet hamnar vi nästan alltid i en diskussion om parrelationer, eftersom det vanligtvis är där som det blir ojämställt. Fram till att vi skaffar barn är kvinnor och män i regel ganska jämställda. Men när barn kommer in i bilden gör också normen entré. Normen som säger att det är kvinnan som tar ut majoriteten av föräldraledighet, vabb och jobbar deltid för att ta hand om hem och hushåll (det obetalda arbetet) medan mannens uppgift är att jobba för att försörja sin familj. Normen där kvinnan ofta står för konsumtionsvaror som köp av mat och kläder medan mannen står för kapitalvaror som bilen och sparandet.
Om jag drar parallellen till fotboll igen skulle det kunna liknas vid att hälften av laget bara tränar kondition medan andra hälften enbart tränar bollkontroll. På match skulle det innebära att halva laget inte orkar springa, medan andra halvan inte skulle kunna ta emot en passning. Med andra ord, en ganska dålig taktik som nästan garanterar en förlust. Och om de med bra bollkontroll slutar, vem ska då slå straffen? Om alla i laget istället fokuserat på både konditionsträning och bollkontroll skulle både lagets prestation och vinstchanser ökar.
På samma sätt tycker jag att vi ska tänka kring vårt sparande. Båda i relationen behöver jobba var för sig på jaget, att bygga upp ett eget sparande för att själv ha förmågan att ta den ekonomiska spurten eller slå den ekonomiska frisparken när det behövs. Utan att vara beroende av den andre parten. När grundjobbet är gjort kan vi sedan börja jobba på laget – det gemensamma sparandet. Vare sig det gäller reskassan till semestern eller det mer långsiktiga som kanske syftar till att sätta guldkant på vardagen som pensionär. Det är dessutom roligare att spara tillsammans när båda engagerar sig att sätta upp mål och är insatta i hur sparandet utvecklas. Liksom att du kan sporra och stötta dina lagkamrater att springa lite fortare kan du och din partner stötta varandra med ert sparande för att ni båda ska ha en stabil grund att stå på och nå nya mål.
Precis som att du känner en trygghet och ett självförtroende i att ha gjort din träning och där med kommer prestera på matchen kan du även känna ett lugn i att du byggt upp ditt eget sparande. Då spelar det ingen roll om du vill ta det långa löpet eller starta eget, slå straffen eller kanske lämna en relation. Ditt sparande ger dig makten och möjligheten att kunna välja. Att sätta jaget före laget kan ibland vara det som behövs för att skapa fler valmöjligheter, och är kanske också en viktig pusselbit för att nå ekonomisk jämställdhet. Och förresten, vem vill vara som normen?
