Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Du behöver använda en annan webbläsare. För att kunna använda våra internettjänster kan du istället använda någon av de här webbläsarna: Apple Safari, Google Chrome, Microsoft Edge eller Mozilla Firefox.

Läs mer om rekommenderade webbläsare

 

Valfrihet kan bli ett investeringsfängelse

Américo Fernández, privatekonom på SEB.

Många upplever att investeringar är något knepigt att ta tag i. Oftast är det inte så svårt eller knepigt som man tror utan det handlar snarare om att man faller för olika kognitiva missar som hindrar en från att fatta rationella beslut. Det finns nämligen 175 olika kognitiva missar (biases) som aktiveras vid olika ekonomiska och finansiella beslut. En av de vanligaste är den så kallade valfrihetsparadoxen. Kort och gott innebär det att för mycket valfrihet inte alltid är det bästa. Den amerikanske professorn Barry Schwartz beskriver valfrihetsparadoxen genom ett klassiskt vardagsexempel:

Jag går in i en jeansbutik för att köpa det perfekta paret. Det första jag möts av är en stor vägg full med olika jeansmodeller. Allt ifrån slim fit, custom fit, high waist, tapered leg, classic fit och skinny fit för att bara nämna några. Det som händer är att plötsligt (1) stiger mina förväntningar, någonstans i butiken bör jag kunna hitta det perfekta paret för mig och mina preferenser. (2) Individens ansvar ökar, vilket är naturligt när jag tänker på alla valmöjligheter som erbjuds. Det hänger på mig att faktiskt testa och hitta det par som passar bäst.

Låt oss leka med tanken att det finns 100 olika jeansmodeller. Köper jag ett par är det inte orimligt att jag sedan lämnar butiken med tanken om att det kanske fanns 99 andra par som skulle kunna ha passat mig bättre, (3) alternativkostnaden stiger. Det hela resulterar i att alla valmöjligheter till slut blir övermäktiga och jag upplever en form av (4) paralysering som gör att jag lämnar butiken och tänker att jag köper ett par jeans längre fram istället.

Nu kan det här låta som ett vardagligt konsumtionsbeslut. Men sanningen är att vi stöter på den så kallade valfrihetsparadoxen varje gång vi ska fatta investeringsbeslut. Det mest närliggande exemplet är när vi börjar tjäna in våra första kronor till den allmänna pensionen, eller rättare sagt delen som sätts av till premiepensionen. Du har då alla möjligheter att gå in på Pensionsmyndighetens fondtorg och välja en eller ett par fonder av de flera hundra fonder som finns i utbudet. Låter det bekant? Förväntningarna, ansvaret och alternativkostnaden stiger som gör att du tänker ”den dagen, den sorgen” och du väljer att inte göra ett aktivt beslut och struntar i att fundera över vilka fonder som passar dina önskemål och preferenser bäst.

Hur tar du dig då runt den fängslande valfriheten? Den bästa lösningen för de flesta är att bestämma en strategi innan du kommer till beslutstillfället. I fondliknelsen innebär det att du redan på förhand har valt bort en stor mängd av valmöjligheterna för att de inte passar din strategi eller målbild. Du kanske bara vill investera hållbart eller i asienfonder, ja då behöver du plötsligt inte välja mellan alla fonder utan endast ett specifikt urval och därmed minska risken för paralysering. Det är ett sätt att utmana de kognitiva missar som vi står inför vid investeringsbeslut. Nu kvarstår bara 174 hjärnmissar till att övervinna!

Och för att vara extra tydlig – mitt val är classic fit och high waist (tänk Tom Cruise i Top-Gun).

Relaterat inlägg: "Gymma” och pensionsspara – varför ska det vara så himla svårt?

Américo Fernández
Privatekonom, SEB

Américo Fernández

Privatekonom, SEB

Américo Fernández


Customer service