Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Du behöver använda en annan webbläsare. För att kunna använda våra internettjänster kan du istället använda någon av de här webbläsarna: Apple Safari, Google Chrome, Microsoft Edge eller Mozilla Firefox.

Läs mer om rekommenderade webbläsare

 

Det finns ljusglimtar bland orosmolnen

En person står och stretchar i träningskläder vid en sjö.

Förra årets börseufori förvandlades till en börsmardröm första halvan av 2022, med stigande räntor och rekordinflation som tydligt sänkte tillväxtförväntningarna. SEB:s senior investeringsstrateg Johan Hagbarth förklarar.

Många med mig är säkert glada över att ett tufft första halvår är till ända. I omvärlden fortsatte pandemin att störa bilden (särskilt i Kina) och ett tragiskt krig på europeisk mark bröt ut. I den globala ekonomin fortsatte störningar i globala leveranskedjor, tillsammans med kriget, vilket bidrog till att inflationen steg till rekordnivåer. Det tvingade i sin tur centralbankerna att gå från full gas med ultralåga räntor och stimulanser till närmast tvärnit med historiskt stora och snabba räntehöjningar. På finansmarknaderna såg vi ett av de jobbigaste halvåren på decennier med stora fall både för börser och värdet på obligationer.

Så var står vi nu? Stagflation, recession, lågkonjunktur, mjuklandning – olika varianter av ekonomisk inbromsning ligger i de flesta prognoser och diskuteras vid middagar och frukostbord. Att vi får svagare ekonomisk tillväxt är så gott som säkert. Den envist höga inflationen gröper ur hushållens köpkraft samtidigt som stigande räntor innebär ökande kostnader även för företag och stater, vilket riskerar att dämpa investeringar. Såväl vi som de allra flesta andra prognosmakare har dragit ner prognoserna för global tillväxt i år. Men vilken variant av ekonomisk nedgång blir det?

Risken för stagflation framstår som liten

Stagflation har varit på mångas läppar den senaste tiden. Det finns lite olika definitioner på begreppet, men i grunden handlar det om en längre period med ihållande hög inflation och låg eller obefintlig tillväxt (att ekonomin stagnerar). Det är inte ovanligt att en kortare period som ser ut som stagflation infinner sig i början av en konjunkturnedgång, inflationen biter sig fast på höga nivåer samtidigt som tillväxten dämpas. Man kan hävda att vi är i, eller på väg in i ett, ett sådant läge nu. Men det är ovanligt att perioden blir så lång att man kan tala om stagflation.

Den höga inflationen dämpar ju konsumtionsviljan vilket leder till att ekonomin faller in i recession (oftast definierat som negativ tillväxt i minst två kvartal). Den minskade konsumtionen i sig gör att inflationen faller tillbaka, då företagens utrymme att höja priser begränsas. Stagflation kan uppstå om till exempel finanspolitiska stimulanser (statligt stöd till hushåll och företag, skattesänkningar, med mera) håller uppe konsumtionsviljan, men vi ser få tendenser till det nu. Stagflationsrisken framstår därmed som liten.

Centralbankerna hoppas på en mjuklandning

Men som sagt, att vi får en inbromsning ligger i korten. Centralbankerna har närt en förhoppning om att kunna skapa en mjuklandning, där ekonomin fortsätter att växa men i långsammare takt. Det är ofta synonymt med en lågkonjunktur vilket definieras som en period under trend, det vill säga under ”den normala” eller det historiska snittet. Ekonomier tenderar, i alla fall hittills, att växa över tid. Det är så att säga normaltillståndet, ökad produktivitet och fler människor i arbetskraften (på grund av befolkningstillväxt) som ligger bakom det.

Om inbromsningen blir av det kraftigare slaget, så att ekonomin inte växer utan krymper, då talar vi i stället om en recession (eller möjligen en djup lågkonjunktur). Allt fler ser en större risk för det, även vi. Det kan vara så att vi är inne i en recession just nu, i alla fall i delar av världsekonomin. Det vet vi inte förrän i efterhand när vi får statistiken.

Det finns också styrketecken

Men vilket ord som bäst beskriver inbromsningen i ekonomin är nog inte det viktiga för räntor och börser. Frågan här är hur djup och lång nedgången blir, och vad som händer med inflationen och därmed räntor – centralbankerna är tydliga i att de ska använda räntevapnet för att få ner inflationen, även om det innebär recession.

Orosmolnen finns absolut kvar, men det finns också styrketecken – och en del positiva signaler. Ekonomin hos hushåll och företag är över lag i gott skick, de globala leveranskedjorna ser ut att kunna lätta om fortsatta pandeminedstängningar i Kina inte ställer till det. Inflationstakten bör också komma att dämpas kommande kvartal, det räcker att priserna börjar stiga lite långsammare för att det ska ske. Vissa bedömare börjar nu tala om att inbromsningen i ekonomin och en inflationstakt som börjar sjunka gör att centralbankerna inte behöver höja så mycket som en del prognoser säger.

Det kan bli värre innan det blir bättre

Efter första halvårets usla utveckling har börser och räntemarknader utan tvekan tagit höjd för en mer dämpad utveckling framöver. Här finns fortfarande betydande risker, en djupare ekonomisk nedgång (som inte får uteslutas ur prognosbilden) skulle säkerligen leda till nedskruvade vinstprognoser för bolagen och lägre värdering av vinsterna vilket skulle ge nya börsnedgångar. Det finns därmed en risk för stora kurssvängningar även framöver. Och osäkerhet är aldrig en god vän för börser och placerare.

Men, om inflationen viker ner under andra halvåret och centralbankerna signalerar lägre höjningstakt, och marknaden börjar diskontera sänkningar under nästa år, samtidigt som tillväxtfallet inte blir djupt och långvarigt – då kan riskviljan återvända till finansmarknaderna. Som sagt, risken finns att det blir värre innan det blir bättre, men en hel del talar för att finansåret kan likna ett citat av min (vår?) sommarfavorittrubadur Evert Taube: ”Början i moll och finalen i dur”.

Bild på Johan Hagbarth, placeringsstrateg
Placeringsstrateg, SEB

Johan Hagbarth

Placeringsstrateg, SEB

Johan Hagbarth


Customer service