Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Din webbläsare är för gammal. För en bättre och säkrare användarupplevelse rekommenderar vi att du byter webbläsare.

Rekommenderade webbläsare

 

Stressade och snabba steg in i digitala valutans tidsålder

Intresset för kontanter som betalningsmedel minskar runt om i världen till fördel för elektroniska pengar. Pandemin har förstärkt trenden. Centralbanker påskyndar utvecklingen av en ny fjärde typ av pengar, e-valutor, för att möta allmänhetens nya beteenden och efterfrågan på snabba, enkla och effektiva betalningsmedel. Det skriver SEB-ekonomerna i en temaartikel.


I kulisserna rör sig kryptotillgångar som till exempel bitcoin. E-valutor har flera fördelar och kan ge penningpolitiken nya verktyg och ekonomiska tillväxten ett lyft. Likväl är e-valutor ”okända djur” som kan, om de är fel utformade, äventyra ekonomisk tillväxt och stabiliteten i nationella och globala finansiella och monetära system.

Elektroniska kontanter kan – till skillnad från fysiska sedlar och mynt – erbjuda snabba och kostnadseffektiva betalningar både inom och mellan länder. Nya beteenden och teknologiska landvinningar driver utvecklingen av betalningsmarknaden. I Sverige, som innehar en tätposition i betalningsrevolutionen, utgör kontanter bara 1 procent av begreppet pengar; 99 procent är elektroniska kronor. Hushåll och företag runt om i världen föredrar helt enkelt digitala pengar framför fysiska kontanter. Onekligen har pandemin 2020-2021 bidragit till att öka allmänhetens intresse för helt kontaktlösa betalningar.

Världen står på tröskeln till djupgående förändringar av betalningssystemen när individer, företag och andra aktörer vill ha allt snabbare betalningar, centralbanker och banker försöker uppfylla önskemålen samtidigt som icke-finansiella institut gör intåg på betalningsmarknaden.

Dagens tre typer av pengar är på väg att bli fyra. Mer än 85 procent av världens centralbanker har enligt Bank for International Settlements pågående e-valutaprojekt. Kinas centralbank har, om än i starkt begränsad skala, gått från projekt till praktiska försök med e-yuan. ECB inledde i somras ett arbete med målet att ha en e-euro på plats om cirka fem år, det vill säga samma tidsram som Riksbanken jobbar med. I augusti presenterade också USA:s Federal Reserve ett diskussionspapper om för- och nackdelar med att införa e-dollar. Stegen in i den digitala valutans tidsålder är således både stressade och bestämda.

Vad är egentligen en e-valuta?

En ny elektronisk valuta, e-valuta, är tänkt att vara ett digitalt komplement till kontanter. E-valutor ger hushåll och företag tillgång till en ny typ av statliga, elektroniska pengar, utgivna av centralbanker. De kan ses som ”digitala sedlar och mynt”. I dag har enbart banker och finansinstitut tillgång till centralbankers digitala pengar. En e-valuta utvidgar således kretsen av aktörer som har direkttillgång till elektroniska centralbankspengar. Ett hushåll eller företag som har en e-valutafordran på centralbanken har heller inga likviditets- kredit- eller marknadsrisker, det vill säga den är lika riskfri som fysiska kontanter.

En e-valuta är ett tveeggat svärd. Den har potentialen att revolutionera och effektivisera betalningssystem och penningpolitik. Teoretiskt sett blir det till exempel möjligt att ha olika räntor för olika samhällssektorer och geografier – penningpolitiken blir mer spetsig och träffsäker och bestäms i mindre utsträckning av transmissionen i banksystemet. Samtidigt riskerar e-valutor att försvaga och destabilisera finansiella system på nationell och global nivå. Utformningen av e-valutornas infrastruktur avgör även hur mycket information som centralbanker och stater ska få om individers och företags transaktioner.

Villkor och målsättning med att införa e-valutan tycks vara samstämmiga mellan länder och centralbanker. Den får till exempel inte medverka till att försvåra genomförandet av penningpolitiken eller äventyra stabiliteten i det finansiella systemet. E-valutan är också tänkt att samexistera och komplettera kontanter och privata bankpengar och bidra till ökad innovation, effektivitet och säkerhet i hela betalningssystemet. Målsättningen är även att den ska skydda medborgarnas integritet och hoten från framväxten av konkurrerande kryptotillgångar som kan underminera penningpolitikens självständighet.

Nya penningpolitiska frihetsgrader?

En e-valuta har, teoretiskt sett, möjligheter att underlätta genomförandet av den nya okonventionella penningpolitiken, det vill säga centralbankers användning av negativa räntor och expansion av deras balansräkningar (QE-politik), på tre sätt:

  1. Det penningpolitiska manöverutrymmet kan öka genom att styrräntor tillåts vara negativa även om möjligheterna begränsas av eventuell fortsatt tillgång till fysiska kontanter;
  2. QE-politiken kan riktas mer direkt till t ex aktörer och sekto-rer som har specifika behov av likviditet – till olika räntor;
  3. Centralbanker och stater får bättre förutsättningar att kunna bedriva så kallad ”helikopterpengarpolitik”.

En räntebärande och allmänt accepterad e-valuta är ett potentiellt mångsidigt centralbanksverktyg som tidsmässigt förkortar och genomslagsmässigt förstärker penningpolitikens påverkan på realekonomin. E-valutor tar bort den så kallade nollrestriktionen för styrräntorna om kontanter inte finns som alternativ eller att innehavet begränsas (till exempel avskaffa sedlar med högre valörer). I denna miljö blir i praktiken den negativa räntan på e-valutan en typ av statlig skatt på sparande. Men om e-valutor ska finnas parallellt med fysiska betalningsmedel, till exempel främst av krisberedskapsskäl, blir det i praktiken omöjligt för en centralbank att ha valfri minusränta.

E-valutor som är kopplade till tydligt negativa räntor riskerar även att möta ökad konkurrens från andra länders fysiska och elektroniska valutor som har noll eller positiv ränta. Därtill kan intresset för kryptotillgångar öka som kan försvåra genomförandet av penningpolitiken. Det talar sammantaget för att e-valutor knappast ger större möjligheter till minusräntor.

Om e-valutan i likhet med kontanter är räntelösa och utan volymrestriktioner (det vill säga innehavet av e-valutor är obegränsat) blir det till och med svårare än idag att bedriva penningpolitik med negativa räntor; nedre gränsen blir tydligt 0 procent. En alltmer utbredd uppfattning är också att finanspolitiken är ett mer effektivt och kraftfullt konjunkturverktyg än en penningpolitik med negativa räntor. I krislägen som under globala finanskrisen 2007-2008 och pandemin 2020-2021 finns skäl att tro att centralbankers uppgift är att säkerställa likviditeten i det finansiella systemet och att kreditflödet upprätthålls.

Nya risker för finansiell stabilitet?

Om allmänhetens behållning i e-valutor likställs med traditionell bankinlåning stärks också samvariationen mellan centralbankers räntor och banksystemets inlåningsräntor oavsett om e-valutan är räntelös eller räntebärande. Det riktar fokus på banker och andra betalningsförmedlares roll som intermediärer i det nationella och globala finansiella systemet.

E-valuta kan utgöra en allvarlig risk för stabiliteten i det finansiella systemet – bankinlåning riskerar att ersättas av behållning i e-valutor istället. Den kan i förlängningen både minska och fördyra

utbudet av krediter från banksystemet. Ökade finansieringskostnader och ökad osäkerhet om framtida finansiering kan destabilisera hela systemet och få negativa makroekonomiska effekter. Risken för instabilitet ökar speciellt då det finansiella systemets kan drabbas av finansiell stress.

E-valutor som upplevs som mer attraktiva än bankers inlåningskonton kan innebära långsiktigt mindre inlåning till bankerna. Dessa medel används idag huvudsakligen till att finansiera långsiktig utlåning till hushåll och företag. Banker lånar in kortsiktigt och lånar ut långsiktigt. Denna löptidsomvandling har ett betydande samhällsekonomiskt värde. Om e-valutan blir substitut till bankernas räntebärande inlåning kan bankernas finansieringskostnad komma att variera i högre grad än idag. Det kan i sin tur påverka utlåningen till privat sektor – både vad gäller kreditvolymer och räntekostnad.

Om räntan som erbjuds ligger på samma nivå kan e-valutor framstå som mer attraktiva på grund av statlig garanti. Det kan tvinga banker att erbjuda högre inlåningsränta vilket därmed fördyrar kostnaden för bankernas låntagare. För att minska dessa risker kan centralbanker till exempel begränsa hur mycket e-valuta en individ eller ett företag kan ha. Ett annat alternativ är att centralbanker använder andra verktyg för att säkerställa utlåning till banksystemen. Det förändrar avsevärt kreditrelationerna i marknaden. E-valutorna påverkar även centralbankers tillgångssida. Ett stort intresse för e-valutor innebär att centralbankerna även behöver investera pengarna i till exempel statspapper eller andra inhemska kreditpapper – utöver de innehav som finns idag och som är ett resultat av QE-politiken. Köpen av dessa räntepapper innebär att centralbankernas roll som kreditförsörjare i ekonomin ökar och att bankernas roll försvagas. Det kan leda till effektivitetsförluster i både prissättning och fördelning av krediter.

Digitala pengarnas tidsålder är här…men…

Teknologi, pandemi och kryptotillgångar – i en lågräntemiljö – har påskyndat utvecklingen av elektroniska pengar medan intresset för kontanter är i en fortsatt fallande trend. Digitala pengar har förutsättningar att transformera betalningsmarknaden, inte minst i tillväxtekonomier, genom att erbjuda allmänheten säkra och kostnadseffektiva verktyg för att genomföra betalningar.

Trots allmänhetens vikande efterfrågan på kontanter förefaller en helt kontantlös ekonomi inte vara rimlig. Vissa samhällsgrupper kan av olika skäl behöva access till fysiska sedlar. E-valutor ökar också cyberriskerna och sårbarheten i det digitala betalningssystemets infrastruktur. Frågetecknen är många – och behöver rätas ut – innan nästa steg tas in i de digitala valutornas tidsålder.


Nordic Outlook sep 2021

FAKTA:

Olika typer av pengar – tre kan bli fyra

  • Centralbanker skapar s k centralbankspengar genom att dels trycka mer fysiska kontanter, dels låna ut elekt-roniska pengar till bankerna. Bankerna skapar privata bankpengar med utgångspunkt från tillgången på elektroniska centralbankspengar och den egna balans-räkningen. Privata bankpengar är uteslutande elektronis-ka. Införandet av en e-valuta innebär därmed att en fjärde typ av betalningsmedel införs.
  • ”Växelkursen” mellan kontanter och privata bankpen-gar är 1 till 1; de ses som perfekta substitut trots att de har olika kreditrisk. ”Växelkursen” för e-valutan i förhål-lande till både kontanter och privata bankpengar skulle också bli 1 till 1. Byten mellan de fyra olika typerna av betalningsmedel skulle därför fortsätta att ske utan en värdeförändring. Fordran som allmänheten har på banker i form av elektroniska pengar, eller innehavet av fysiska kontanter, kan alltså när som helst ersättas av en e-va-lutafordran som därefter används till betalningar.

FAKTA:

Kryptotillgångar & ”stable coins”

  • Kryptotillgångar som till exempel bitcoin, ofta missvisande kallade e-valutor, kan idag knappast ses som fungerande betalningsmedel. De är långtifrån riskfria eller uppbackade av en stat eller centralbank och har, som bitcoin bekräftat, varierat kraftigt i värde över tiden.
  • Bitcoin kan vara ett verktyg (men volatilt tillgångsslag) för investerare som eftersöker portföljdiversifiering och vill kunna genomföra transaktioner anonymt (på gott och ont). Bitcoin har rimligen små möjligheter att bli ett etablerat betalningsmedel i länder med stabil inflation och växelkurs och förtroende för landets institutioner.
  • ”Stable coins” är benämningen på en undergrupp av kryptotillgångar som är utformade för att följa värdet på ett annat tillgångsslag, till exempel en nationell valuta som den amerikanska dollarn. Utfärdaren håller då en viss mängd i till exempel en dollarreserv och ger ut en proportionell mängd ”stable coins”. Dessa pengar kan vara ett attraktivt betalningsmedel om värdet är knutet till ett statligt betalningsmedel (till exempel dollarn) 1 till 1 och är uppbackade av en pool av säkra och likvida tillgångar.
Customer service