Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Din webbläsare är för gammal. För en bättre och säkrare användarupplevelse rekommenderar vi att du byter webbläsare.

Rekommenderade webbläsare

 

Klimatinvesteringarna åter i fokus

Sommaren 2021 präglades av extremväder. Bränder och torka på vissa håll, skyfall och översvämningar på andra. Kostnaderna för återuppbyggnad och förlorade tillgångar räknas i hundratals miljarder kronor. Tillsammans med den sjätte rapporten från FN:s klimatpanel kan sommarens händelser bli en väckarklocka som påskyndar den hållbara omställningen. Men det kan också uppstå konflikter mellan det korta och det långa perspektivet, där kortsiktiga uppbyggnads- och anpassningsåtgärder riskerar att tränga undan långsiktiga omställningsinvesteringar. En första indikation på utfallet får vi i Glasgow i november skriver SEB-ekonomerna i denna temaartikel.


Det var ovanligt många och extrema väderfenomen den här sommaren. I Nordamerika, Sydeuropa och Mellanöstern rådde extrem värmebölja och på sina håll nådde temperaturerna närmare 50 grader Celsius. I Centraleuropa och delar av Asien var problemet i stället skyfall, stormar och översvämningar. I kinesiska Zhengzhou föll 200 mm regn på en timme och en årsnederbörd på tre dygn. Naturkatastrofernas sammantagna effekter på människor, natur, egendom och ekonomi är svåra att överblicka men även de mest försiktiga beräkningarna landar på många hundra miljarder kronor.

Sambanden mellan extrema väderhändelser och de långsiktiga klimatförändringarna har tills nyligen varit förknippade med relativt stor osäkerhet. De flesta forskare har menat att sambandet antagligen finns men har helst uttryckt sig försiktigt i de publicerade rapporterna. Många av dessa osäkerheter undanröjdes dock i den sjätte rapporten från FN:s klimatpanel IPCC som publicerades den 9 augusti i år. Rapporten presenterar dels entydiga belägg för att det är mänsklig aktivitet som orsakar klimatförändringarna, dels ett klargörande av sambanden mellan långsiktiga klimatförändringar och förekomsten av extremväder. Redan nu, vid 1,1 graders uppvärmning, påverkar vi vädersystemen och ju varmare klimatet blir, desto vanligare och värre kommer dessa väderfenomen att bli enligt IPCC.

Erfarenheterna från sommaren och det nya vetenskapliga underlaget i IPCC:s rapport, utgör viktiga ingångsvärden till FN:s stora klimatkonferens som är planerad att hållas i Glasgow den 31 oktober till 12 november i år. IPCC pekar bland annat på behovet av en kraftfull ökning av hållbara energiinvesteringar. Omställningen till en utveckling som klarar 1,5-gradersmålet beräknas kräva investeringar på i genomsnitt 3 500 miljarder dollar per år, att jämföra med dagens nivå runt 500 miljarder dollar per år. Frågan som många nu ställer sig är om sommarens extrema händelser kan vara den drivkraft, den väckarklocka, som krävs för att lyfta investeringsnivåerna i den skala som IPCC menar behövs? Kanske, men det är långt ifrån självklart.

En faktor som kan verka i motsatt riktning är att sommarens väderkatastrofer också har satt fokus på andra omfattande behov, behov som kan upplevas ännu mer akuta. Ett sådant handlar om återuppbyggnad. Bara i Tyskland beräknas kostnaderna för att återställa förödelsen efter sommarens översvämningar till mer än 300 miljarder kronor och många länder har liknande skador att reparera. Ett ännu större behov handlar om klimatanpassning. Länder måste anpassa sina samhällen, stadsplanering och krisberedskap till de alltmer extrema väderförhållandena. Nederländerna, som nu satsar ytterligare miljarder kronor på förbättrade skyddsvallar mot framtida översvämningar, är bara ett av många exempel. Åtgärder för att skydda mot hetta, höja brandberedskapen, översvämningsskydda städer och säkra livsmedelsproduktionen, är några av de åtgärder som kräver omfattande investeringar i relativ närtid. Investeringarna i anpassning uppskattas till omkring 1 800 miljarder dollar mellan 2020 och 2030. Begränsade summor i förhållande till de totala omställningskostnaderna men ändå mer än tre års totala investeringar på dagens nivå.

Hårda prioriteringar att vänta...

Kommer det att finnas pengar till allt? Eller kommer ”väckarklockseffekten” av sommarens extremväder motverkas av den undanträngningseffekt som uppstår när återuppbyggnads- och anpassningsinvesteringar ska konkurrera med omställningsinvesteringarna? Det finns några argument för att undanträngningen kan bli betydande:

Tidsperspektivet. Även om IPCC-rapporten klargör att klimatförändringarna redan idag bidrar till extremvädret, kan återuppbyggnad och möjligen även klimatanpassning framstå som mer akuta än klimatomställning. Eftersom värdet av framtida händelser, bra eller dåliga, intuitivt diskonteras av både beslutsfattare och medborgare, tenderar närliggande problem att prioriteras högre än framtida.

Politik. Medan klimatanpassningar och återuppbyggnad sker på hemmaplan, behöver investeringar i klimatomställning ofta ske i andra länder. Det beror på att de har en avtagande marginaleffekt och för planeten är det mest effektivt att länder som redan kommit långt i att till exempel minska utsläppen av växthusgaser, prioriterar ytterligare investeringar i länder som släpar efter i omställningen. Politiskt är det dock enklare att besluta och argumentera för insatser som ger tydliga avtryck och arbetstillfällen i den egna närmiljön, än att finansiera insatser i andra länder. Det senare kan dessutom vara förknippat med verkliga eller upplevda så kallade free rider-problem, det vill säga att vissa länder slipper undan sitt ansvar genom att andra länder investerar åt dem.

”Moral Hazard” avser risken att den som är eller upplever sig vara försäkrad (till exempel genom övertygelsen att staten hjälper till om olyckan är framme) tar större risker än annars. I det här sammanhanget kan det betyda att om tillräckligt stora insatser görs för att anpassa sig till klimatförändringarna, minskar drivkrafterna att faktiskt undvika dem.

...men investeringsviljan är stor

Ovanstående argument ska inte underskattas men det finns också motargument. Även om dagens investeringar i energiomställning bara är en bråkdel av vad som behövs, finns det en stor efterfrågan på de produkter som tas fram. Många investerare och förvaltare vill ha åtminstone en andel av sina portföljer i uttalat hållbara tillgångar och utgivningen av både gröna (miljö- och klimat-) och blå (vatten-) obligationer ökar.

Den ökade efterfrågan har också drivit fram bättre verktyg för att definiera vilka investeringar som kan klassas som hållbara, varav det främsta verktyget är EU:s nya taxonomi. Det är visserligen komplicerat att beräkna exakt hur mycket de gröna kreditverktygen bidrar till de totala investeringarna, eftersom det är svårt att säga hur mycket som är ”extra” pengar och hur mycket som skulle ha investerats ändå. Men helhetsintrycket är att det finns gott om kapital som kan söka sig till omställningsåtgärder, i synnerhet om de kanaliseras på rätt sätt och det låga ränteläget består.

Inget enskilt land, organisation eller företag kan bidra med alla de pengar som behövs. Investeringsvolymerna är beroende av att offentlig och privat sektor drar åt samma håll, om än med en viss ansvarsfördelning. Investeringar i klimatanpassning, till exempel skyddsvallar runt städer i havsnära miljöer, bärs idag till 90 procent av det offentliga. Investeringar i omställning, till exempel ny energiteknik, finansieras idag med drygt hälften av privat sektor, en andel som sannolikt kommer att växa. I omställningen blir det offentligas ansvar därför att med hjälp av regelverk, skatter och globala avtal styra utvecklingen i en hållbar riktning. Klimatmötet i Glasgow blir en viktig indikation på om och hur sommarens händelser påverkat politikernas syn på detta ansvar och på vägen framåt.

Nordic Outlook sep 2021

Customer service