Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Du behöver använda en annan webbläsare. För att kunna använda våra internettjänster kan du istället använda någon av de här webbläsarna: Apple Safari, Google Chrome, Microsoft Edge eller Mozilla Firefox.

Läs mer om rekommenderade webbläsare

 

100 år till jämställda pensioner?

Jämställdhet och kvinnors ”lika rätt till ekonomiska resurser” är en del av FN:s hållbarhetsmål i Agenda 2030 och en hörnsten för att uppnå ett hållbart samhälle. För att målet ska uppfyllas krävs att också kvinnors pensions­inkomster är i nivå med mäns. Dit verkar det dock vara långt.

Kvinnor äger och tjänar mindre än män vilket leder till lägre livsinkomster och till slut lägre pension. Visst minskar skillnaderna – men enligt den analys som SEB låtit göra med SCB:s inkomststatistik för dagens utvecklingstakt, blir kvinnliga och manliga pensionärers inkomster lika stora först om 100 år.

Ingen enskild åtgärd verkar kunna förändra utvecklingen tillräckligt för att målet ska nås inom rimlig tid. Snarare krävs det ett batteri av åtgärder från både individen och samhällets olika aktörer. En kombination av privat sparande och politiska reformer kan göra stor skillnad.

Tre vägar till mer jämställda pensioner

Det finns en rad möjliga förändringar på olika nivåer som snabbare kan höja kvinnors pensioner men det kommer kräva fler och mer samordnade förändringar av politiken, arbetsmarknadens partner, försäkrings- och finansbranschen och individen.

I grunden finns det tre vägar som leder till mer jämställda pensioner: omfördelning av befintliga resurser till kvinnor, utökad möjlighet för fler arbetade år för kvinnor och högre sparande för kvinnor. För sparandet behövs verktyg som gör det realistiskt för kvinnor att höja sina pensioner utan att pensionssystemets finansiella hållbarhet och drivkrafter för arbete kompromissas bort. Ett sådant verktyg är ”Pensionslyftet” – SEB:s förslag om en ny sparform riktad till personer med låga och normala inkomster.

Att få dessa bitar på plats är viktigt för pensionsnivåerna i allmänhet men det är också centralt för att åstadkomma jämnare pensioner mellan män och kvinnor. Det duger inte att fortsätta hävda att frågan är viktig, samtidigt som konkreta åtgärder uteblir. Vilken avvägning och vilka steg som bör göras för att förbättra prognosen för jämställda pensioner är en samhällsdebatt som förtjänar mer uppmärksamhet.

Bakgrund

Skillnaderna mellan mäns och kvinnors pensioner fanns när pensionsreformen genomfördes för 20 år sedan och kommer sannolikt bestå under lång tid – även om både arbetsliv och samhällsstrukturer skulle förändras i en mer jämställd riktning. Samtidigt finns på både individ- och samhällsnivå ett stort intresse av att höja kvinnors pensioner. Jämställdhet, och i synnerhet kvinnors ”lika rätt till ekonomiska resurser”, är en del av FN:s Agenda 2030 (mål 5.A), och det är även ett uttalat mål för riksdagens pensionsgrupp.

Idag är skillnaderna i pension mellan kvinnor och män större än löneskillnaderna.

Ett ojämställt arbetsliv

Idag är skillnaderna i pension mellan kvinnor och män större än löneskillnaderna. Det beror på en rad faktorer, där löneskillnaderna är en del men där även exempelvis kvinnors större andel deltidsarbete och männens något högre förvärvsfrekvens påverkar. Trots att Sverige har Europas högsta sysselsättningsgrad för kvinnor, så arbetade 31 procent av kvinnorna deltid 2019 – att jämföra med 10 procent av männen. Mäns högre avsättningar till tjänstepension, framförallt bland höginkomsttagare, får också stor påverkan över tid.

Pensionerna speglar ett ojämställt arbetsliv där de yrken som domineras av kvinnor har lägre löner. Samtidigt gör garantipensionen, taket i det allmänna pensionssystemet och den s.k. barnårsrätten att skillnaderna mellan män och kvinnor reduceras en del. Barnårsrätt innebär att den förälder som tjänar minst får extra pengar till sin pension under barnets fyra första levnadsår. Inget liknande finns inom tjänstepensionen, som är helt individuell och där skillnaderna mellan könen är stora.

Tillvägagångssätt

I syfte att synliggöra utmaningarna och möjligheterna kopplade till dessa frågeställningar har SEB undersökt utvecklingen mot jämställda pensioner genom att beställa och analysera inkomststatistik från SCB. De individer som omfattas av statistiken är födda mellan 1938 och 1951 och var folkbokförda i Sverige 2019.

Analysen bygger huvudsakligen på deras årsinkomst vid 68 års ålder – baserat på att anställningsskyddet sträckte sig till 67 års ålder under den undersökta perioden (från och med 2020 sträcker sig anställningsskyddet till 68 år), och att de allra flesta vid den åldern gått i pension. Den mest centrala frågan vi vill besvara är när kvinnliga och manliga pensionärers inkomster blir lika stora om vi antar att de senaste årens utveckling fortsätter framöver?

Sammanfattning

  • Om de senaste årens utvecklingstakt bibehålls kommer inkomstgapet mellan kvinnliga och manliga pensionärer att slutas om 100 år.
  • Om kvinnor framöver skulle ha samma förvärvsfrekvens som män sluts gapet om 89 år – en förbättring, men långt ifrån tillräcklig.
  • Om kvinnor jobbar deltid i samma utsträckning som män sluts pensionsgapet om 84 år – en jämställd fördelning av deltidsarbetet räcker alltså inte heller för att uppnå jämställda pensioner inom rimlig tid.
  • Om kvinnor skulle ha både lika förvärvsfrekvens och mängd deltidsarbete som män är tiden till jämställda pensioner fortfarande 76 år.
  • För att sluta inkomstgapet och uppnå Agenda 2030:s mål om jämställdhet måste pensionerade kvinnors årsmedelinkomst öka med 9 151 kronor mer än mäns för varje årskull som går i pension fram till och med 2030. Detta utöver den förväntade inkomstökningen, som alltså är diskonterad i beräkningen.
  • Det krävs flera och samordnade åtgärder och reformer från samhällets aktörer för att inom rimlig tid uppnå jämställda pensioner.
  • Ett pensionsinriktat och av samhället subventionerat sparande vore en viktig pusselbit för att påskynda processen mot jämställda pensioner. Ett sådant sparande är ”Pensionslyftet” – SEB:s förslag om en ny sparform riktad mot personer med låga och normala inkomster.