Familjerätt för gifta och sambo

Från och med 1 januari 2005 har arvs- och gåvoskatten tagits bort för dödsfall som inträffat och för gåvor som givits från detta datum.

Hur en avliden persons livförsäkringar ska behandlas vid dennes död är beroende av om förmånstagare är insatt eller inte.

• Om förmånstagare inte är insatt ingår försäkringen eller utfallande försäkringsbelopp i den avlidnes kvarlåtenskap och behandlas som vilken annan egendom som helst och fördelas enligt arvsordningen eller enligt testamente.
• Är förmånstagare insatt ingår försäkringen däremot inte i kvarlåtenskapen, utan fördelningen av utfallande belopp/försäkringen sker enligt förmånstagarförordnandet.
• Om ett förmånstagarförordnande är oskäligt mot make eller bröstarvinge kan jämkning av förordnandet undantagsvis ske.

Vid bodelning på grund av ena makens död skall värdet av den efterlevande makens kapitalförsäkringar tas med i den mån de utgör giftorättsgods. Observera att efterlevande makes pensionsförsäkringar inte tas med i bodelningen.

När en person avlider uppstår ett dödsbo. I ett dödsbo ingår den avlidnes tillgångar och skulder, rättigheter och skyldigheter. Dödsboet förvaltas för sig – utan sammanblandning med delägarnas tillgångar och skulder – i syfte att nettobehållningen senare genom arvsskifte skall fördelas mellan de berättigade arvingarna och/eller eventuella testamentstagare. Sedan slutgiltigt arvsskifte ägt rum upphör dödsboet.

Dödsbodelägare är:

• Efterlevande make eller sambo (om bodelning skall göras)
• Arvingar Universella testamentstagare.
• Universell testamentstagare är den som skall erhålla hela kvarlåtenskapen eller viss andel därav.

Arvsskifte

Sedan dödsboet blivit utrett skall arvsskifte förrättas. Arvingarna kan själv förrätta arvsskifte. Om den avlidne efterlämnar make eller sambo och bodelning skall ske, skall först bodelning äga rum mellan den efterlevande maken eller sambon och övriga delägare. Sedan bodelning skett delas den återstående behållningen mellan arvingarna. I regel brukar dock bodelning och arvsskifte ske i ett sammanhang i en och samma handling. Över arvsskifte skall upprättas en handling som skall undertecknas av samtliga delägare. Några vittnen behövs inte.

En person kan genom sitt testamente bestämma att kvarlåtenskapen skall fördelas på annat sätt än vad arvsordningen föreskriver. Den som upprättar testamentet kallas för testator och den som erhåller egendom genom testamente kallas testamentstagare.

Formkrav

För testamentets giltighet gäller vissa formkrav. Testator skall i princip ha fyllt 18 år. Undantag gäller i vissa fall för den som fyllt 16 år eller underårig som är eller har varit gift.

Testamentet skall upprättas skriftligt med två vittnen. I vittnens närvaro skall testator skriva under testamentet eller bekräfta sin namnteckning. Vittnena skall sedan med sina namn bestyrka handlingen. Vittnena skall veta att det är ett testamente de bevittnar, men de behöver inte känna till innehållet i testamentet.

Ett testamente är aldrig bindande för testator utan kan när som helst återkallas. Alla ändringar och tillägg till testamentet måste ske genom att formkraven för testamente uppfylls, det vill säga i regel skriftligt och bevittnat. Ofta upprättas ett helt nytt testamente som sätter det gamla ur kraft varvid det gamla testamentet bör förstöras.

För att ett testamente skall kunna verkställas måste det ha vunnit laga kraft. Efter testators död skall testamentet delgivas testators arvingar, det vill säga de som skulle ha fått ärva honom/henne om inte testamentet funnits. Blir testamentet inte omedelbart godkänt av samtliga arvingar måste testamentstagarna vänta i sex månader efter det att testamentet delgivits arvingarna för att få besked om eventuellt klander av testamentet.

Hälften av bröstarvinges arvslott enligt arvsordningen kallas laglott. För gemensamma barn är laglottsanspråket i de flesta fall vilande till dess båda föräldrarna avlider. Särkullbarn har dock alltid rätt att genast få ut minst sin laglott.

Den avlidne kan genom testamente förfoga över skillnaden mellan arvslotten och laglotten, det vill säga i regel hälften av sin kvarlåtenskap. Har den avlidne överskridit denna gräns kan bröstarvinge påkalla jämkning för att få ut sin laglott (hälften av arvslotten) ograverad. Varje bröstarvinge måste påkalla jämkning eftersom bröstarvingars laglott beräknas särskilt för var och en av dem. Även om gemensamma barn begär jämkning av ett testamente där den avlidne förordnat till förmån för make, får de inte ut sitt arv förrän båda föräldrarna är avlidna.

Till förmån för efterlevande make/maka gäller en särskild så kallad basbeloppsregel, som innebär att den efterlevande maken/makan efter bodelning och arvsskifte tillsammans med sin enskilda egendom alltid skall ha minst fyra prisbasbelopp. Om denna egendom inte uppgår till fyra prisbasbelopp har maken rätt att få ut det som fattas ur den avlidnes kvarlåtenskap. Basbeloppsregeln kan således komma att inkräkta på särkullbarnens arvslott och på eventuella testamentstagares lott.

1. Den avlidne saknar bröstarvingar

   Om den avlidne saknar avkomlingar ärver den efterlevande maken hela kvarlåtenskapen, det vill säga såväl den avlidnes giftorättsandel som hans enskilda egendom. Den avlidnes föräldrar och syskon och deras avkomlingar har emellertid rätt att när den efterlevande maken avlider, inträda som arvingar (efterarvingar) efter den först avlidne maken. Detta innebär att efterarvingarna normalt har rätt till hälften av vad den efterlevande maken efterlämnar. För att den efterlevande maken inte skall omintetgöra efterarvingarnas arvsrätt, finns regler om att efterlevande make inte får förfoga över arvet från den först avlidne maken, genom att ge bort arvet som gåva eller testamentera bort det. Däremot får efterlevande make sälja och på annat sätt förfoga över den ärvda egendomen, det vill säga efterlevande maken har erhållit arv efter den först avlidne med så kallad fri förfoganderätt.

2. Den avlidne har bröstarvingar

   Avlider en person och efterlämnar make och bröstarvingar som är gemensamma med den efterlevande maken ärver efterlevande make den del av kvarlåtenskapen som skulle ha tillfallit de gemensamma barnen. Dessa måste således vänta på sitt arv till dess båda föräldrarna är döda. De som är bröstarvingar bara till den avlidne maken, så kallade särkullbarn, har rätt att få ut sitt arv genast vid förälderns död. Arvsrätten för den efterlevande maken är inte någon skyddad arvsrätt, utan testamente av den först avlidne går före. En make kan således testamentera hela sin kvarlåtenskap till sina barn, varvid den efter levande maken inte ärver något efter den avlidne.
   
   Observera dock basbeloppsregeln.

Den egendom en avliden person efterlämnar kallas för dennes kvarlåtenskap. Den avlidnes kvarlåtenskap skall fördelas mellan hans arvingar i enlighet med den legala arvsordningen. Genom ett testamente kan den avlidne dock ha bestämt en annan fördelning av sin kvarlåtenskap. De arvsberättigade efter en avliden person indelas i tre grupper (arvsklasser). Först om en arvinge saknas i första klassen blir arvingarna i andra klassen berättigade till arvet och endast om även sådana släktingar saknas träder arvingarna i tredje arvsklassen in.

Första arvsklassen

Omfattar den avlidnes avkomlingar (barn, barnbarn etcetera). Varje gren tar lika stor del av arvet. Med bröstarvingar jämställs adoptivbarn och dess avkomlingar.

Andra arvsklassen

Har arvlåtaren inga avkomlingar delar föräldrarna lika på arvet. Är någon av föräldrarna död ärver förälderns avkomlingar den dödes lott. På samma sätt som i den första arvsklassen får grenarna lika stora lotter.

Tredje arvsklassen

Har den avlidne inga avkomlingar, inga föräldrar eller syskon, eller avkomlingar till syskon, tillfaller arvet den avlidnes far- och mor föräldrar och deras barn, det vill säga fastrar, farbröder, mostrar och morbröder. Far- och morföräldrar ärver var och en lika lott. Är någon av dem död delar barnen den dödes lott. Fördelningen görs efter samma principer som i andra arvsklassen. Observera att den avlidnes kusiner inte har någon arvsrätt. Om den avlidne saknar arvingar i de tre arvsklasserna och inte har skrivit något testamente, tillfaller kvarlåtenskapen allmänna arvsfonden.

Sambolagen gäller när två personer stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Faktorer som har betydelse vid bedömningen om de är sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden är om de har barn tillsammans, är folkbokförda på samma adress, har gemensam ekonomi, etcetera.

Under samboförhållandet äger varje sambo sina tillgångar och svarar med sina tillgångar för sina skulder. Denna ordning överensstämmer med vad som gäller för äkta makar. Även för sambor finns vissa inskränkningar i möjligheten att fritt förfoga över sina tillgångar. Inte heller sambo får utan den andre sambons samtycke överlåta eller pantsätta den gemensamma bostaden och bohaget. Sambolagens bestämmelser gäller bara för sambors gemensamma bostad och bohag, det vill säga i regel permanentbostaden och bohaget i denna. Gemensamma bostaden och bohaget skall dessutom vid förvärvet varit avsett för sambornas gemensamma bruk. Detta innebär bland annat att fritidshus, aktier, banktillgodohavande, bil med mera ej omfattas av sambolagens bestämmelser.

Ett samboförhållande upphör antingen när parterna flyttar isär eller när en sambo avlider. När ett samboförhållande upphör skall, om någon av samborna begär det, bodelning göras. Om samboförhållandet upphör genom att den ena sambon dör är det bara den efterlevande sambon som kan begära bodelning. Den avlidne sambons arvingar har således inte rätt att begära bodelning enligt sambolagen.

I bodelningen ingår som framgått ovan, endast sambornas permanentbostad och bohaget i denna, om denna egendom har anskaffats för gemensamt bruk under sambotiden. Någon annan egendom kan inte ingå i bodelningen.

På liknande sätt som gäller för makar skall vid bodelningen avräkning göras av skulder. Avräkning får, som huvudregel, endast ske för sådana skulder som belastar och avser den egendom som ingår i bodelningen, till exempel inteckningsskulder och avbetalningsskulder på den egendom som ingår i bodelningen. Vad som härefter återstår skall som regel delas lika mellan samborna. Det finns möjlighet att i speciella fall frångå hälftendelningen.

Övertaganderätt

Egendomen skall efter andelsberäkningen, enligt ovan, fördelas på lotter (lottläggning). Den av samborna som bäst behöver bostad och bohag skall därvid få denna egendom i avräkning på sin lott, om det kan anses skäligt. Med avräkning avses att den sambo som övertar bostad och/eller bohag måste lämna annan egendom som ingår i bodelningen eller pengar som kompensation. Ovannämnda bodelningsregler kan genom ett skriftligt avtal mellan samborna avtalas bort. Även om så skett, har sambon under vissa förutsättningar rätt att överta hyres- eller bostadsrätt som ej ingår i bodelningen. Denna övertaganderätt, som inte kan avtalas bort, ger den sambo som bäst behöver bostaden rätt att överta bostaden om det med hänsyn till omständigheterna i övrigt kan anses skäligt. Har samborna inte barn tillsammans krävs synnerliga skäl för att övertagande skall få ske. Övertagande enligt denna regel förutsätter att full betalning lämnas för bostadens värde.

Bodelning vid dödsfall

Vid bodelning med anledning av ene sambons dödsfall har efterlevande sambon rätt att vid bodelningen behålla så mycket av den egendom som ingår i bodelningen att det motsvarar ett värde av två basbelopp. Detta förvärv är ett bodelningsförvärv och således inget arv.

Observera att sambor inte ärver varandra enligt lag. Därför är det viktigt att fundera på att skriva testamente.

Sedan 1 maj 2009 kan även personer av samma kön ingå äktenskap enligt Äktenskapsbalken. Samtidigt upphörde lagen om registrerat partnerskap, enligt vilken två personer av samma kön kunde registrera sitt partnerskap. För de som har registrerat sitt partnerskap före den 1 maj 2009 fortsätter lagen om registrerat partnerskap att gälla. Parterna kan dock anmäla till Skatteverket att deras partnerskap istället skall gälla som äktenskap och ändringen träder i kraft den dag som anmälan kommer in till Skatteverket. Vad som sägs om make bland dessa sidor gäller även de som fortfarande är registrerade partners.

Bodelning är ett sätt för makarna att dela och fördela giftorättsegendomen.

• Bodelning skall göras när ett äktenskap upplöses – det vill säga vid äktenskapsskillnad eller vid den ene makens död.
• Bodelning kan även ske under bestående äktenskap om makarna är ense om det. De skall då göra en skriftlig anmälan till tingsrätten, som skall kungöra anmälan bland annat i en ortstidning.

Bodelningen skall upprättas skriftligen och undertecknas av makarna.

I bodelningen ingår normalt endast makarnas giftorättsgods. Innan delning kan ske skall makarnas respektive skulder beräknas och vardera maken tilldelas så mycket av sitt eget giftorättsgods så att det täcker skulderna. Vad som sedan återstår av giftorättsgodset utgör behållningen varav makarna i princip skall få hälften var.

Vad gäller livförsäkringar är huvudregeln att alla livförsäkringar som ägs av en make och som inte är en enskild egendom, skall ingå i en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Detta gäller även privatägda tjänstepensionsförsäkringar. Make som i egenskap av förmånstagare fått förfoganderätt till en livförsäkring betraktas som ägare till försäkringen och denna ska därför ingå i bodelningen. Det finns jämkningsregler som kan innebära avsteg från huvudprinciperna ovan.

Genom äktenskapsförord kan äkta makar eller blivande makar komma överens om att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem skall vara dennes enskilda egendom. De kan även komma överens om att vissa tillgångar, till exempel en fastighet eller vissa försäkringar, skall vara den ene makens enskilda egendom. Genom ett nytt äktenskapsförord kan makarna komma överens om att egendom som på grund av det tidigare äktenskapsförordet skulle vara enskild egendom i fortsättningen skall vara giftorättsgods.

Om egendomen är enskild på grund av ett villkor i ett gåvobrev, förmånstagarförordnande eller i ett testamente kan egendomen inte göras om till giftorättsgods om inte detta särskilt medgivits i den ursprungliga handlingen. Av ovanstående framgår att det i ett äktenskap samtidigt kan förekomma giftorättsgods, som tillhör mannen eller hustrun, och enskild egendom, som ägs av mannen eller hustrun.

Äktenskapsförord skall upprättas skriftligen och undertecknas av båda makarna. För att det skall bli gällande måste äktenskapsförordet tillsammans med personbevis lämnas till tingsrätt för registrering.

I ett äktenskap kan förutom giftorättsgods ytterligare en egendomstyp förekomma, nämligen enskild egendom. I sådan egendom har den andre maken inte giftorätt.

Egendom kan bli enskild på följande sätt:

1. Egendom, som makarna tillsammans genom äktenskapsförord förklarar vara enskild.
2. Egendom, som make fått genom gåva från annan än andre maken, med villkor att den skall vara enskild.
3. Egendom, som make fått genom arv eller testamente, med villkor att den skall vara enskild.
4. Föreskrift i förmånstagarförordnande av annan än den andre maken att egendomen skall vara enskild.
5. Egendom, som ersatt ovan nämnda egendom om annat inte bestämts.

Avkastning av enskild egendom blir inte enskild egendom om man inte särskilt föreskriver detta.

När två personer gifter sig med varandra uppstår så kallade giftorättsgemenskap. Egendomen som omfattas av giftorätt kallas giftorättsgods.

Giftorätten innebär att vardera maken som huvudregel har rätt till hälften av makarnas sammanlagda behållna egendom vid äktenskapets upplösning, genom dödsfall eller skilsmässa samt vid bodelning under äktenskapet. Det är således först vid dessa tillfällen som giftorätten aktualiseras. Under tiden dessförinnan är giftorätten dold. Under äktenskapet äger varje make sin egendom och svarar med sina tillgångar för sina skulder.

Vardera maken har i princip full handlingsfrihet beträffande den egendom som maken äger. Vissa begränsningar finns dock. Dessa gäller bland annat vid försäljning, uthyrning och pantsättning av fast egendom och makarnas gemensamma bostad och bohag, det vill säga makarnas permanentbostad och där befintligt bohag.